gorna sralsa de naldelagne oftigqe VENmansåbyggnaderne. Huru elden kommit lös, kan ej annorlunda förklaras eller uppgifwas, än att genom en remna å muren i fähusspiseln någon eldgnista ut: kommit och antändt efter den eldning som aftonen förut der förehafts mid fre saturens ansning, hwilfet på orten är ett wedertaget bruk. — Skellefteå Tidning omtalar att skräddaren G. A. Awander från Bowi ken den 16 sistl. Febr. funnits ligqa död på wägen emellan nämnde by och det 13 mil derifrån belägna fiskarestället Sand iwiken. Awander hade föregående Män dags eftermiddag på skidor begifwit fig hemifrän till Sandwiken, klädd i pels och warma kläder, men fannolift blifwit warm och trött, då han, såsom det förmodes, saftagit pelsen och fatt fig att vila, samt sålunda genom en hastig förkylning — leller ett häftigare slaganfall — njutit döden innan han hunnit tillryggalägga fega mer ån halfwa wågen till fin be stämmelscort. — Hwad seall det blifwa af Handeln detta är? är en fråga, som man i den stora handelsstaden Franffurt nu tagit fig före att uppkasta och beswara. Ått handeln med Ryssland i allmänhet fom mer att erfara en ännu förre inffränt: nina än fom redan förra aret war fal let, låter fig med fåferhet förutse, så wi da ide, hwad knappast är tänkbart, man uti Wien fan komma till en werklig fred. Som bekant är, har till följe af Rye lands prohibitwsystem den öfriga merl dens handel med detsamma just ingen särdeles stor betydenhet, och till och med en fullkomlig förlust af denna handel ffulle, om ock för enskilda trakter kännbar, beräknad i procent af den öfriga i sin helhet, just icke belöpa sig till så högt. Förlusten skulle man till och med lått nog kunna smålta, till och med ersätta, så widt inga andra rubbningar och hinder egde rum. Tywärr kunna dock sådana, mid de tilltagande krigsförhållandena, ide alldeles undwikas. Mången konsumtion inskränkes, mångenstädes blir kredit måg: rad, månget företag af kommerciell, industriell eller allmännyttig natur, fom el ljest ffolat göras, blir nu ogjordt, och få dant fan ide annat än hafwa en ogynne lam återwerkan på handeln i allmänhet. Dertill kommer, att jemwäl i Amerifa af åtskilliga anledningar en sämre fonjunt tur inträffat, och handeln i denna rikt: ning, efter hwad man kan förutse till en början ide fan fomma att wifa något synnerligt lif. Sålunda måste man i följe af allt detta wara beredd på, att det närwarande Året för handeln i al: mänhet, det will säga för werldshandeln, kommer att medföra en icke owäsendtlig förminskning. Det utesluter naturligtwis icke, att handeln på enskilta håll i alla fall kan blifwa liflig och bringa mycken nytta med sig, hwilket dock, i jemförelse med den förminskning fom träffar det he (a, ide will mycket säga. Det tyckes nu en gång för alla bestämdt, att werlden i detta hänseene till en början skall fom ma att erfara en fatal återgång, och den enskilta, fom sysselsätter fig med handel och industri, gör wäl i att hafwa får dant för ögonen. En wigtig reflerion påtränger fig of för öfrigt wid detta till: fälle. Den fria handelns wänner hafwa sedan årtal, och säkerligen med full rätt, —— ——— drifwit den satsen, att ju friare handeln och gemenskapen är folken imellan, desto mera förswinner faran för krig dem imellan, likasom å andra sidan, denna fara alltid desto mera qwarstår, ju ofriare de förra åro, och att en afspärrande och fi endtlig handelspolitik, i det den nårer för domar och hat mellan nationerna, desto förr leder till krig dem imellan. Detta bestyrkes nu också med Rysslands erempel, ty det tan ide längre herrska något twifwelsmål derom, att def, sedan måne ga år tillbaka consequent wwhällna, af — 0 e ua nr ANA AK esi.