Norrländska Korrespondenten – 4 april 1855, sida 3

fring din person; jag saknade i dig med outsäglig bitterhet en fon, Carl en mån, och hwad Rosaura angår, gid din före luft henne få nära, att hon swart tie sjuknade och i flera weckor war nåra döden. Huru liflig hägkomsten of dig lefde qwar hos benne, derpå har bon gifwit flera bewis, i det hon har afflas git med den fastaste beslutsamhet flera hedrande, till och med lysande anbud af män, dem jag mäste i allo skånia min aktning. Bland dem är dock ej Aarof: handlaren Rosenling, hwilken uppfört fig säsom en infam skurk; wisssrligen infann han fig åter fom friare, wisfirs ligen lyckades han att till fin fördel intaga mig, genom det redbara wäsende han förstod få wäl att antaga; men Rojauw ras hjerta i all fin oerfarenhet, men wägledt af kärlefen, fom gör oss wisa, dömde säkrare; hon drog sig liksom af instinkt tillbaka från honom, och nar ban ändtligen fom fram med ett forms ligt frieri, till hwilket jag i min blindhet auteriferade honom, gaf bon honom en bastant korg, under försåkran att bon aldrig ärnade gifta fig, sedan hon blifwit gäckad och bedragen i fin första oc enda kärlek. Och nu bäst Conrad, fer du of här omkring dig, oss afla, fom så djupt förorärtat dig, afla öfmertys gade om din oskuld och färdiga att bedja dig om glömska och förlåtelse. (Forts.)