Norrländska Korrespondenten – 31 mars 1855, sida 2

ingen menniska besöker under det att hela werlden will se hr Beethovens, fom endast war en fatt.g musikant. Wi gjorde fom hon jade, och kommo också fålunda till det monument, fom wi föfte. Det har ingenting lysande, men är wärdigt och passande. Det är en mindre pyramid, hwilken bar till zirat en lyra och en fjäril midt i en ring, fom bildas af en orm, hwilken biter fig i swansen. Lyran är Beethovens, fjärilen år själen, den gamles Psyche, ormen är odödligheten, Grelernas fför na finnebild, fom mår religion lånat af hedendomen. De, fom hafwa upprest denna Maufolee, hafwa genom den å dagalagt lifa mycket smak fom känsla, ty den har till inskrift det enda ordet: BEETHOVEN. Ej långt derifrån ligger en annan kostnär begrafwen, fom gick i hans fotspår, den unge Schuberth, hwars wad: ra ballader börjat få inträde i den musifaliska werlden. Under denna anspråkslösa grafkulle på en kyrkogard hwilar wär tids fröre ste tonkonsinar. Ett ännu ungt tråd, men fullt af kraft och lif, Har tillfälligt wis wuxit upp wid monumentets buf: wudända, fom det snar: skall beskugga med starka löfklädda grenar. De gamle. hwilkas ideer alltid woro få fulla af pos eft, skulle ej haswa underlåtit att befläs da detta tråd med en helig karakter;