lig fordragsamhet. Emellertid skall Here nösands stifts presterskap råka i ej ringa förlägenhet, om hr Möllerswärd eller ans dra den Evangeliska alliansens ombud, af främmande bekännelse, fortfara, att göra missionsresor och fordra vbehindradt tillträde till fyrkorna i stiftet. Ty att med oinskränkt förtroende öppna guds tjensthus och skollokaler, för hwilken fom helst katholik eller reformert, fom blott har ett enskilt uppdrag för misftonsfafen och lofwar att ingenting offentligt yttra om fin sekts partimeningar, då han fan göra det enskilt, fi mycket han lyfter, hos partiets anhängare, dem han i hwarje landsort först uppföfer, oh der han åf wen håller sina konventiklar; detta är fan nerligen något mera, än man med bil lighet fan fordra af ett Cvangelifft Lutherskt presterskap, och än hwad som är förenligt med 1786 års kyrkolag eller fär skilt Kongl. Maj:ts nådiga förklaring der af utaf den 24 Januari 1731. J fware je afseende är det för ortens presterskap af stor wigt att weta, hwilka rättmätiga fordrmgar den högt aktade alliansen i Stockholm gör fig på den Lutherska fyr fans medwerkan härstädes, då den till oss sänder ombud af främmande religiondbekännelse, fom ide blott öfverallt, der han framreser, håller konventiklar, hwilka eljest i lag äro förbjudna, utan äfwen begär, att församlingarnes gudstjensthus skola för honom upplåtas. Ty skola missionärer af en kristlig bekännelse, som ej är landets egen, hafwa en sådan rätt, så torde den swårligen kunna förnekas andra, och wi hafwa då att innan kort motse ide blott besöf, utan äfwen reli gionsföredrag i wåra kyrkor äfwen af den katholska fyrkans emissarier, hrr Djur konsky och grefwe Zaluski, hwilka enligt Aftonbladet och Wäktaren, just nu äro på återwägen från Norrige, för att åf wen här i Norrland göra förföf, om de bland läsarepartierna herrskande religiösa förwillelserna funna begagnas till fatbholicismens förmån. — Prejt i Hernosands stift. — Man har under den förflutna wec fan söft läsa framtiden uti kejsar Aleranders manifester. Månne man lyckats? Wi twifla derpå. Dessa manifester funna utgöra en påminnelse om den gamla satsen: ecgaren dör idev — en påminn: nelse derom, att det finnes ett ryskt fy stem, ett något, hwilket motswarar folf andan hos fria folk, och hwilket med ocmotståndlig makt förer med sig styrelser och monarker, förlamande deras egen mil: ja och görande dem till redskap för en ide, fom, fastän personerna dö, dock fort lefwer genom seklerna, intill dess den fyllt fin bestämmelse i werldsordningens ut weckling. Men dessa manifester funna lika wäl wara blotta uppfyllandet af en ceremoni, som af den nye kejsaren icke kunde uraktlåtas. Man får icke glömma att Alexander efterträder en man, till hwilken hären och massorna sett upp fom till en halfgud. Hwad är då nar turligare än att efterträdaren säger fig ämna gå uti en sådan företrädares fot: