jungarne, ide att sjjelfwilligt utgå från synagogorna, den Judiska kyrkan; Han förutsäger blott att de skulle blifwa ut skjutne derifrån. Derföre berättar of åf: wen skriften att Jesus sjelf gick upp i Feru salems tempel och synagorna, hwarest ju: darne höllo fin gudstjenst likaså gjorde ock hans apostlar till dess Jerusalem och templet förstördes. Att tillståndet I den: na kyrka och hos dess lärare ej war det bästa, bestyrka Jesu ord i Math. 23: 2, 3 Joh. 10: 8 m. fl.; men detta oa tadt fortforo dock de första kristna att, utan skada för sina själar, i templet en faldigt söka Herren i ordet till fin upps byggelse och salighet utan att förargas eller upptändas till otidigt eldsnit öfver kyrkans döda lemmar och ogudaktiga lå rare. SÅ gjorde och Luther och reformatorerne, de skilde fig ej från den ro merska kyrkan, förrän de derifrån blefwo bannlyste och uteslutne. Med sitt trogna, ödmjuka och fig sjelf försakande förhållande härutinnan ropa de till en och hwar ibland of: gack du och gör fame maledes! I tredje Trosartikeln bekänna wi äfven: jag tror På en helig allmännelig kyrka; men baptisterna wilja fe henne med sina utwertes ogon. Här gälla Jesu ord i Math. 11: 6,: satig är den som icke förargas i mig. Sid. 10. Gränsskillnaden emellan de trogna och werldens barn är Äfven ofullständig och falsk. Baptisternas yrkande att de kristna skola bilda en från werlden afskild församling och att de ide kola dröja dermed i hopp att en gång se werlden omkring sig förwandlad till en skara af troende strider emot skriften. Gränsskillnaden dem emellan är hufvud: sakligen inwertes och mången gång ens daft uppenbar för Herrens allseende öga, hwilken pröfwar hjertan och ransakar njurar. En ärbar och naturfrom menniskas, och ännu mer en egenrättfärdigs yttre lefwerne fan mången gång öfwer träffa och fördunkla de trognas. Erempel härpå ur skriften äro Dom.-Boki 12: 6. Math. 22: 11, 25 kap. m. fl. Je sus lärer deremot i Math. 13: 30 att oc gräs och hwete till hwarandras pröfning och fulländning skola wera tillsammans intill skördetiden och hwad fom menas skördetiden förklarar Han i 39:de versen, så tydligt att intet missförstånd derom bör funna ega rum. Den skarpsynte bättringspredikanten Johannes Döparen hän: wisar ock allena på Herren såsom den der hafwer sjelf kastoskofweln i sin hand och sjelf skall rensa sin loge (Math. 3: 12 v Grundfalsk är baptisternas lära (fd. 10 och 11) att nattwarden är det fynliga framställandet af Kristi lekamen i dess samlade lemmar äfwensom att del: taga i Kristi lekamens och blods Pdelaftighet med någon, är att på det aldra högtidligaste och inför Herrans åsyn ers känna honom för en broder i Kristo, hwilket erkännande följaktligen bör ske från hjertats öfwertygelse och med godt samwete, utan att skyla fig bakom owe tenhet eller söka andra undflygter, medan man sjelfwetande knyter broderskap i ri: