en feberglödande rodnad gjöts öfwer bennes kinder, hwilfen dock hastigt ef tertraddes af en förfärlig blefhet. Jag säg henne falla t wanmakt. Jag blic fade då åt det Häll. dit hon riktat blice karne, och såg der min spegelbild. Han befann fig ensam i en loge på andra raden och kastade oförskämda blickar genom fin dubbel-lorgnett vå Rosaura; plötsligt fastade han dlicken på mig och helsade ironiskt småleende. Rosaura ha: de emellertid blifwit genast förd ur Io: gen och till sitt bem af fin far och fys ster. Jag fattades af ett outfägligtraseri; jag tyckte, att nu wore stunden inne då mits öde borde afgöras; jag skyndade ut och upptill den loge, der jag fett mitt andra jag; den war tom, den obekante bade aflägsnat fig. Fafängt sökte jag bonom i hela huset, han war förswunnen. Genom Rosauras kammarpigas be: medling lyckades det mig slutligen at: få en biljett i Rosauras händer, i hwilfen jag beswor henne wid allt hwad henne dyrt och kärt war i lifwet, att, om hon ej wille se mig omkomma af sorg eller sjelfmord, lemna mig iillfälle att rättfärdiga mig, att upplysa henne om det förskräckliga misstag, som hotade Hela mitt lifs wälfärd och lyda. Ja, swarade bon mig, ty hon swarade mig ändå. Ett sorgligt misstag har werfe ligen egt rum; jag höll er för en man