Norrländska Korrespondenten – 17 mars 1855, sida 3

fom detta wäl ej, ätminstone att börjmed, låter werkälla fig, fer jag inger annan utwäg, än att du med talumot mäste draga ditt fort, och ner ou ärter kommer på fri fot, wifja mi tilljame man uppbjuda alla wåra krafter och ef spara något för att komma dia fiende på svären. Stockholm är inget Paris eller London, och det hafwer sig ej få lätt att der leka kurra gömma. Jag will emellertid genast gå tul volismå staren; mähända skall der lyckas an få honom att tro på historien, ehuru jan erkänner, att jag ej är alldeltes sater derpå, oc) förmå honom att skicka ut några af fina ipärhundar. Men jag fer att waftposten roder på fig oh är otålig, halftimman är förmodligen slut Farwål, bane Conrad; tag mod till din och framför allt tålamod. En 14 da: gars ensam arrest år påkostande, jag erkänner det, men i alla fall kan du förljufwa din ensamhet med alla möj ga materiella njutningar, od) det är äns då något. Elgenstam aflägsnade fig och jag blef åter lemnad ensam med mina sorger och funderingar. (Forts.)