Norrländska Korrespondenten – 10 mars 1855, sida 4

tl, VU HULE t JÅ Inn Ål 1 iens, obliv det gemål och fru gemål. Man älskas af sin hustru, skonas af sin ru ob fördrages af sin gemäl. Man )ar hustrun för fig sielf, frun för sina jäster, och gemålen för werlben. Man inner sig i allt med sin hustru, lämpar ig efter omständigheterna med sin fru, och arranger fig med fin gemål Hus hållmingen beförjes ar hustrun, huset af frun, och tonen af gemälen. Blir man sju, stötes man af hustrun, besöfes af frun, och gemålen frågar hur man mår. Man går ut och spatferar med fin hustru, pros menerar med fin fru, och gör partier med fin gemål. All sorg delar hustrun, penningarne delar frun, och glädjen delar gemälen Hustrun är barnens moder, frun deras wärdinna och gemålen presenterar dem i salongen. När man dör gråter hustrun, klagar frun, och gemålen bär sorgdrägt. Ett ar derefter gifter fig åter hustrun, fer månader derefter frun, och efter kondolationstiden gemålen. Medel mot närsynthet. Ett nytt sätt af Turnbull att behandla närsynthet ses återgifwet i flera medicins tidskrifter och är för den ifråg awarande åkommans allmänhet af högsta wigt. T. förestrifwer T:ra Jingiberis att mgnis das på pannan, öfwer ögat, fem till tio minuter dagligen. Härigenom skall iris, fom hos närfonta wanligen gör ut widgad pupill, wäckas till fammandrag: ning och cornera afplattas. J de fall, der burilen endast är ringa utvidgad och iris langsamt rörlig, anwänder T. vå lika fått T:ra piperis. Båda tinkturerna beredas ar 1 del sing. ell. pip. med 2 delar spirit. vini. Af detta behandlings: sätt har T. på det mest förwanande fått, fatt närsonta på fort tid få mycket förbåttrade till fin fon, att de funnat lägga ar sina fonfaveglas. SHSmwarthän kan olyålig kärlek leda? Noligen gicke en ung älskande man, som blifwit bedragen i sin kärlek, ut i den folswarta natten, ned till den djupa hamnen. Han kastade förtwiflade blickar pa det stummande hafwet, som redan förs ut bäddat den wåta grafwen åt få många olycklign älskande, och med stum res anation för det oundwikliga ödet, Drog i —— — — —— — han af sin rock och — — gick åter hem. Andra morgonen fann man hans kropp i — fången. Flickan oh Myrteuträdet. Flickan: Ad! hur ofta jag på dig Kastar längtansfull mitt öga! Sreglar icke hoppet sig J ditt anlet, och det höga Foftet med din lefnad är Heligt för min själs begär! Myrtenträdet. Wål jag långsamt wärer opp, Cåkkit dock jag målet hinner; Lef uti det glada hopp, Att din wäntan segern winner: Jag till slut dig krenan ger — Hwad kan du wäl önska mer? Medel mot Kylskador. Professor Berthold i Göttingen fun gör i Honbgarna att han genom mång: faldiga förföf och fång erfarenhet funnit i garfsyran ett medel att lätt och grundligen bota kolskador och förebygga deras återkommande. För detta ÄNDA mål behäfwer man endast låta twå od stötta galläpplen och ett halft skälpund regnwatten koka en fjerdedels timma i en lerfruka och, sedan den kallnat, sila wätskan genom en handdukMed den silade wätskan badas de af frosten ffadar de kroppsdelarne 2 a 3 gånger dagligen i och 1-4 timma hwarje gång, eller de oms lindas med linnelappar, doppade i den: na wätika. Wid artorfandet måste en