Norrländska Korrespondenten – 10 mars 1855, sida 3

Rosaura symies något förstämd, dock denna förstämning gaf snart wika för mina skäl och mina smekningor, och jag lemnade henne lugnad, da jag begaf mig bem. Sjelf war jag det dock längt ifrån. Jag kunde nu ej twifla längre, att nå. gon företog fig der opassande skamtet att efterapa mitt yttre fi noga fom möjligt; men i hwilket ändamål? Ty någor fådant måfte finnas, emedan denna efterapning ef lår fig göra utan fofts nader, alt för stora för ett blott skämt. Arta dagar förflöro äter, utan att nås got nytt tilldrog fig. En afton, då jag besöfte en af de familjer, i hwilka iag umgiäs, märkte jag tydligt att flera personer drogo fig undan, då jag nal kades dem och höllo sig på afstånd, cr huru wi woro närmare bekanta. Detr ta oroade mig. Följande dagen gick jag tillbaka till wärden, och fade donom upprigtigt, att detta bemötande föruns drade mig, och frägade honom sedan, om han kände anledningen dertill. — Er öppenhet fordrar att jag likaledes talar utan förbehäll ock fritt. Ett ryfte går nemligen, att ni för nägra dagar sedan infunnit ev på overan, upps hetsad af starka drycker. Ni skulle der hafwa tillställt spektakel oc flört ordnins gen, hwarföre polisen blandat fig i fas Fen. FS D