under Ulsange ÖWareings auch pi Jngrid Gadrielsdotter, begge födda 1812, gifte fig wid 27 års älder och fingo tillsammans twå föner oh twå döttrar. Mannen war begifwen på dryockenskap och i rusigt tillständ särdeles bitter och elaf mot den fromsinta och enfaldiga hustrun, hwilken på fin sida, måhända till följd af mannens owänliga bemötande och äfwen af husets tryckande fattigdom, war något efterlåten och försumlig i i full görandet af fina pligter såsom moder och husmoder. Begge woro för öfrigt wål: frejdade samt fända för en ärlig och ftilla wandel. Om deras husliga förhållanden hafwa barnen inför Wadsbo häradsrätt förtäljt att föräldrarne ofta warit oense, mwanligen med anledning af Swen Johan Anderssons dryckenskap, att denne då brufade öfwerfalla fin hustru med käppar, stolar, wedträd, eldbränder, eldgafflar, knifwar, yxor cller hwad som annars war för hand och någon gång yttrade han att han skulle taga lifwet af henne. För det mesta kom han hem kl. 11 eller 12 på natten, war då ofta rusig och dref hustrun med wåld eller hot ur stugan. Hon medtog wanligen i flykten den krok med hwilken dörren kunde inwändigt ftångas. När hon icke hann det, tillsade Swen Johan Andersson barnen att på lägga froken, men de åtlydde icke denna befallning och merendels återkom hustrun efter en stunds förlopp, då mannen icke sade något deremot. Söndagsaftonen den 17 Juli 1853 war Swen Johan Andersson ute i sällskap och förtärde 5 supar. Med ett half: stop bränwin i en butelj fom han flutligen hem när hustrun redan war färdig att gå till sängs och fatt afklädd på fång: kanten. Under öfwerdådigt swärjande framtog han ur ett skäp fläsk och bröd, satte sig wid ett bord tre alnar från sängen, skar fläsket med en qwartersläng spetsig täljknif, som låg på bordet, åt och tömde derunder twå glas af det hemför da bränwinet. På hustruns förmaning att ide supa få mycket och att spara brånwinet och fläsket till matsäck dagen derpå, då han skulle på frätterbjely, swarade han det angår dig ide, det är ide ditt; en gång, når jag blir rasande, skall du gå åt. J detsamma sprang han upp mot hustrun och stack henne, utan widare yttz rande, med knifwen i halsen. Hon ryckte knifwen ur fåret och ropade: har du in. tet kristligt wett? spring efter Skoa! hwarmed afsågs en af grannarne, samt sfkyndade ut, men awarhölls i förstugan af mannen, fom förklarat fin afsigt dermed hafwa warit blott att hindra henne wisa fåret för främmande folk. Hon slet sig dock lös och hann blott 20 eller 30 alnar från stugan framåt wägen, der hon neddignade. Mannen, som skyndat efter henne, in: träffade på samma gång fom åtskti liga grannar, dem YI-årige sonen Johan, äldst ibland de hemmawarande barnen, enligt Ingrid Gadrielsdotters uppmaning tillkallat. Swen Johan Andersson, blodig på händerna och ena skjortärmen ända upp till axeln, ropade wid namn fin hustru fom redan war sanslös och orörlig, tog i hennes hufwud, ref stycken af hennes lintyg och föfte stoppa dem i fåret, yttrande med bedröfwelse: det här blir aldrig mwål och hjelpte en af grannarne att bära hustrun i stugan, der hon lar des i sängen och genast afled, till följd af blodförlusten. Tillfrågad af nämnde granne om förs loppet, när hustrun sårades, ställde Swen Johan Andersson fig wid den från fången mest aflågsna andan af bordet med ansigtet mot sängen, och fade fig i fä dan ställning, från denna plats, hafwa kastat knifwen mot hustrun, uppgifwande såsom anledning dertill, att hon i några dagar förtretat honom. PÅ grannens uppmaning gick han derefter till sångs med de tre hemmamaran—— — —L— ec——— L—T—T—kiii — n ek ————— ———— ————