Norrländska Korrespondenten – 7 mars 1855, sida 2

Som sagdt war, skulle omröstningen försiggå med slutna sedlar. Papper och pennor anskaffades, men, liksom hon ej märft detta, wände sig Rosaura till mig, som stod wid hennes sida, med begäran, att af mig få en bit papver, för att nedskrifwa sitt votum. Med största bes redwillighet i werlden slet jag lös ett rosenfärgadt blad i min plåndof och räckte henne. Det war första gången bon direkt tagit någon notis af mig, så blyg oc tillbakadragen hade min bhyllning för den sköna flickan warit. Sår kert fåg hon i mina blickar den sällhet detta närmande skapade i mitt inre, ty med en warm blid och ett buldt fmå leende mottog hon papperet. Jag war på tröskeln till fjunde himmelen. Det pappersblad jag räckte henne war ros senrödt; vet fom begagnades af de öfriga damerna war hwitt, det skulle får ledes blifwa lätt för mig att få weta hwad hon tänkte om mitt stånd och följaftligen äfwen om mig i bredd med min rival, som tillbörde det andra, emellan hwilket hon skulle wålia. Jag säg tyd ligt att Rosenling observerat den lilla manövern med papperet, fom föröfrigt vasserat obemårit af de öfriga. Sedlarne samlades i omröftningsure nan ock denna ställdes framför majoren, som blef utsedd att uppweckla och läsa dem. Med till högsta grad stegrad fyån: ning granskade jag den gamles händer,