Norrländska Korrespondenten – 7 mars 1855, sida 2

gifwer det, sjunker hans betydenhet, men endast i deras ögon, som uteslu tande sysselsätta sig med det närwa rande; han liknar i det fullet åskledaven på tornet, fom ingen obferderar få långe himmelen år flar. Men låt det mörkna wid horisonten och man skall åter fe uvp mot honom med tillfreds: ställelse och förhoppning. — Näåbäl, herr löjtnant, — swarade Rosenling. — Wi wilja ej twista läng re; en hwar berömmer sin wattensoppa, fom ordspråket säger. Men låt of wår dja till de skönas arcopag; lätom oss taga till domare i denna fråga damerna, fom cga den finaste urskiljningen, och, fom jag hoppas, med undantag af Assessor P—s hulda fästmö, äro fulkomligt opartiska. — Det är något wågat af er, bäste Rosenling, — afbröt majoren — För det första tillhör mertalet af de närmwarande damerna militärfamiljer, och för det andra, är det ju få godt fom ett ariom, att herrar militärer äro damer. nas guldgossar. — Må så wara, men jag widblifwer ändå mitt förslag. Jag tror ett wi föpmän, om damerna wilja wara uvps riktiga, bafwa gjort of få förtjenta i många afseenden af fruntimmerna3d tads samhet; är det ej wi, som fournera dem med alla dessa tusentals artiklar, med hwilka de upphöja effekten af fin: ffön