mycken militarist stelhet, isynnerhet haller han hufwudet owanligt rakt. Hans uppe trädande war på intet wis imponerande. Omer Pascha bar en wanlig flåpmunde ring och derofwan en mantel. Hans helt och hållet kroatiska fysionomi har en temligen hwardaglig stämpel vh hjes endast genom det rika, ehuru något grå sprängda, skägget. Deremot Iyrer ögat med fälljynt eld, blicken är owanligt de fallande och genomträngande, wittnande på samma gång om en ofuflig energi och om ett särdeles foleriskt temperament. Serdaren, fom under refan hit marit fjö sjuk, såg blek utmattad och missnöjd ut; man sade att det war med motwilja och endast till följd af sultanens befallning fom han rest hit. Detta lär wål också wara sannt, ty hans sätt att bete sig war särdeles kallt och återhållsamt. J krigsrådet till hwilket general Canrobert infunnit sig från Traktir och som äfwen bewistades af generalerna Bosquet och Bourgoyne, skola mycket häftiga scener hafwa förefallit, och först efter en tre timmars debatt blef det möjligt att fom ma till någon enigbhet. Korrespondenten öfwergår derefter till att beskrifwa det bristfälliga skick, hwari hospitalerna befinna fig. Der saknas bår de tillräckligt utrymme och tjenliga medi: kamenter. Dessa sistn ämnda äro, när de komma hospitalerna tillhanda, ofta få förderfwade, och genomdränkta af wäta, att de, för att funna amvändag titpule ver, måste torkas, hwarunder deras låfekraft till stor del, om ej helt och hållet, går förlorad. Korrespondenten fortfar: Mer än de oiillräckliga och odugliga medikamenterna hafwa mi wåra fjufftös tare att tacka för wårt tillfrisknande, och bland dessa sistnämnde befinna fig för närwarande flera fångna rysfar, fom ac dagalägga ett werkligt heroiskt tålamod samt utföra till punkt och pricka de uppe drag fom blifwa dem ålagda. — Det år någonting eget med ryska soldatenå far rakter. Trots furst Menschikoffs förbud att med grymhet behandla wärnlösa mot ståndare, fan den ryske soldaten dock ej afhålla fig derifrån, utan ådagalägger under striden en erempellös råhet, som ej en gång skonar fiendens lik för mifr handling. Deremot bör man fe och be trakta de fångna ryska soldaterna. Här sinns allsintet spår af wildhet; alla samt och synnerligen äro oförargliga, förnöjsamma menniskor, fom uppoffra fin egen wilja för att werkställa andras önfeningar. Annoclunda förhåller det fig med öfwerlöparne; dessa wisa näftan utan undantag ett fräckt, oförfkämdt oh bat ugt wäsen, äro nästan alla inpiskade galgfåglar med Jskariotsfysionomier och floppa på fig allt fom ej är nitoch nar elfast. Man fan ej anwanda dem hwars en till gröfre eller lättare arbeten och derför bli desodfå, få snart det finns rum för dem på något afseglande skepp, utan dröjsmål förflyttade till någon turkisk hamn. Det fått hwarpå turkarne behandlas af de allierade är werkligen upprörande och gör de sistnämnda sannerligen föga heder. Korrespond. säger härom: vom wåra osmaniska allierades belägenhet är det kanhända bäst att alls ide yttra nå gonting. Man skulle kunna skrifwa folianter falla) om man wille fpecificera det elände fom herrskar bland dem. Derjemte behandlas de ej fom bundsförwandter, utan fom uslingar, som tiggare, hwilka man knappt bewärdigar med en blid. Men ej ens denna jemförelse är nog träffande, ty tiggaren är fin egen herre och har det privilegiet att taga wårt medi dande i anspråk; den turfiffe soldaten deremot är hela härens lastdjur, allas slaf, och trots det elände som i och med honom personificrats faller det på fin höjd fransmånnen och zuaverna in att wisa honom något medlidande; John Bull betraktar honom med hjertlös likgiltighet och räcker honom på sin höjd en bit bröd, när den halft ihielhungrade lemnar sig