Norrländska Korrespondenten – 3 mars 1855, sida 3

wande af grosshandelsrörelse. Den tres dje af Elgenstams söner war fefundlöjtnant wid flottan, och frånwarande frän fäderneslandet på en expedition till sjös. Jag såg i Emil Rosenling, få war den unge mannens namn, en rival, men huruwida han war en gynnad fådan, wisste jag ej. Känslan af att hafwa medföfande till den wackra Rosauras hjerta, eggade mig doc till werksamhet, reglerad af den förfigtighet, fom är ett grunddrag i min karafter. Om jag fann att Rosenling lyckats göra nägot intryck på den unga flickan, trodde jag mig än: nu wara få pass herre öfwer min bör jelse, att jag skulle funna draga mig ttldaka, utan att hafwa röjt hbemlighe ten af min känsla för def föremål. Man medger wäl, att jag föga kände natu ren af denna passion, för att funna fatta ett få lugnt beslut. Hwad majoren, Rosauras fader, ans går, trodde jag ej att han skulle hysa några betänkligheter wid att en dag falla mig för måg. Jag badeju alla de egen skaper, fom en förståndig oc omtänksam fader kunde tänka fig hos den man, åt hwilken han wille anförtro fin dotter Dessutom war han en af min fars inti maste wänner. En afton, då en mirdre krets af be kanta war samlad i Elgenstams salong bland hwilka äfwen jag oc E. Nosenling