Norrländska Korrespondenten – 28 februari 1855, sida 2

att fe honom röra fig med få for ter dighet, att de ofta glömde hans blindhet. Biommorna wo o sällsynta oc mwadra, men gifwaren war onämnd. Plötsligen utbröt en af systrarne leende: Jag wet frän hwem de komma! Jag wet från hwem de komma! Det är från Ed: ward. Han bar hör: of tala om bar len i afton och har skickat bud efter bloms mor åt oss. Den käre gode Edward, och de woro alla ense att berömma och tacka honom, alla med unbantag af Mar rie, fom tyst oc tanffull hade aflägsnat sig från dem. — Och tyder icke Marte om fina blommor? fade Edward frågande och wände sitt hufwud åt det håll, der hon stod. — Nej, swarade hoz sorgsen, jag är ei road af balen, ej heller tycker jag om att du warit betänkt på att smycka oss till densamma. Hwad tror du jag bryr mig om balen? — Se bara på dessa wackra rosor, fade den äldsta systern, medan de finge emellan fördelade blommorna; skulle en trans af dem ite wål kläda Marie? — Utan twifwel, swarade Edward med wärma, oc) låt mig fläta den åt henne. Du känner min skicklighet häri; du war stolt att bära mina kransar då du war en liten flicka. Will du anför: tro dig åt min talang? Ja gerna. om du werkligen önskar det: