Den Blindes Krans. Af Charles Dickens. (Forts. fr. föreg N:r.) Ja, ywart skulle jag finna tröst och hopp om icke hos dig? Du will wara min soster, ack ja, min fyfter. Uporena detta blida kära ord, Mare, sade har i det Han fattade pennes band, fom ban häftigt kosste och en stund hål sin ien i sin. Men derpå släppte ban Pen ploleoligt och sade med förändrad flåms na: Du wit wara min syster och mins no ninna! Ja till deg en annan tommer, fom bar ännu större anspräf på tig; så mister jag min Warie för alltid. Hon ryue tillbaka, men swaret dog vå bennes läppar, och han kunde ej fe bennes tärfufia bönfallande ögon. Han misstog sig om anledmagen till hennes tillbafadragenhet och sökte Ait terms na fin fattning. — Erinrar du dig, Marie, huru årcs atrig och romanesk du war som barn, samt huru fuliteech fast du bestutat att idet minsta blifwa hertiginna? i — Och hura du plåägode retas med