deras salighet, mördar den ene efter der andre af sina egna barn. Men låtom oss nu se, hwartill en answarslöshet af samwetsskäl skulle leda ibland feparati: sterne sjelfwa. Då intet yttre ordnins gens band sammanhöll eller afwärjde, utan allt berodde på den s. k. andans enbet ibland bekännarne, skulle naturligt wis, få fnart olifa meningar inom dem uppkomme, uppstå flera partier i bland dem sjelfwa. Hwar och en, fom blott egde förmågan att höja fin röst inom förs samlingen, skulle för fig yrka den befännelfes och lärarefrihet, fom alla förut yrkat mot kyrkan och socknepresten. De gamle ledarne, en Erit Janson, en Dlof Ristrom, ja sjelfwa Marten Sas lön och skräddaren Sandwal skulle snart nödgad stryka på foten för de nya apoftlarne och partihufwudmänneu, fom hade måhända en större wältalighet och ett större bifall för ögonblicket. Omwilfen förbittring skulle ej uppkomma, säger Doft. Luther i sitt bref till amtmannen v. Tan nen, infördt jemte en lärorik inledaing i N:ris 6 och 7 af Norrländska Korrefpondenten, om hwar och en hade frihet att predika i församlingen, såsom och att ffålla på den ordentlige predikanten. 7HOwar och en skulle neml. hafwa makt att falla honom i talet, och när en af dessa hade ordet, så skulle en annan åter infalla. Sedan fom ett fyllswin rännandes och befallte den tredje att tiga, ändtligen skulle oc qwinfolken tillwälla fig denna rätt. Och wid sakramenternas utdelning hwilfen olikhet, hwilka missbruk? Somliga skulle utdela winet jemte brödet, andre förbehöllo sig sjelfwa det förra slaget, eller gifva i stallet för win färgadt bränwin, såsom ett allmänt rykte att det skett ind. gon socken af Helsingland. Kortligen den som werkligen intresserar sig för ordning och Mid inom det kristliga samfundet och will att tyrkans yppersta gåfwor, neml. Guds ord och Sakramenterna, skola meddelas af, om icke heliga, åtminstone icke owärdiga personer, fan ej annat, än med befyme mer erfara, att en eljest wäl känd och nu äfwen mycket spridd tidning tagit till ordet, för att motarbeta den lag, som nu är underställd Kongl. Maj:ts sanction, mot Sakramenternas missbruk, eler utdelning genom ide kallade. Man klagar redan öfwer den oerhörda briften vå preftkandidater, men skola okunnige lekmän ega rätt att när som helst ingripa i det eraminerade läroståndets embete och Werk: samhet, så frukta wi, att det onda för hwarje år tillwärer, emedan de tilläm nade prestmännen wid wåra universiteter nog skola weta att i tid draga fig till baka och wälja andra lefnadsbanor, på hwilka mogenhet i studier och laglig anställning ännu äro wilkor för embetets utöfning. n 9 — Örefund är nu äfroen utanför Helfingborg få tillfruset att man promenerar deremellan och Helsingör på danska fur sten. I Helsingborgsposten för den 10 dennes heter det: I går gingo många swenskar öfwer till Helsingör och man såg äfwen nägra buru god än hela familjer war emot honom war dock hela familjen ett in: tet i jemförelje med Marie, fom alltid