Norrländska Korrespondenten – 21 februari 1855, sida 3

att upplysa dem om de utomordentliga swårigheter, fom till följe af närwarande förhållanden wänta dem i Amerika, och om hwilka wi ur tillförlitliga uppgifter snart skola lemna några meddelanden. — Från Hudikswall skrifwes af den 17 dennes: Denna wecka hafwa wi haft en bister köld; i går och i dag till och med 29 gr. — Från Ljusdahl skrifwes, att der warit t. o. m. 32. — I Umeåbladet för den 17 den nes läses: Redan förledet år widrörde wi en gång Mändningarnes starka utwandringar till närmaste swenska kusten. Dessa lära, enligt hwad wi helt nyligen erfarit af tillförlitliga personer, som till och med herbergera dessa, af ryska tyranniets hej dukar förföljda olycklingar, ännu ide uppe hört, utan komma wanligen några of wer till swenska landet, få fnart tillfälle yppas eller nya förföljelser twinga dem till flykt. På detta fått har, utom be wäringspligtig eller frigsför ungdom, ett ganska betydligt antal Åländningar fe werkommit. Hemma lära dock omfring 20 blifvit öfwerumplade och gripne, hwil: få man ämnat med wåld befria, men wid närmare besinning icke gjoct det al: lenast derföre, att ett sådant upplopp ene daft skulle äsamka dem en stårre trupps styrka. Så snart isen bär till fin ska fajt landet, befarade man ändock att ryssarne skulle i större mängd dit öfwerkomma. Utom andra embetsmän lära i fynners. het presterna wara mycket nitiska att uppe och angifwa politiska brottslingar bland befolkningen, och till brott räknas, om någon försålt eller twungits taga betalt för till den engelsk-franska härsmakten i somras lemnade kreatur eller andra lifåförnödenheter. Några andra politiska brott har ingen äländning begått. Så har en åländsk bonde med knapp nåd flyk tat undan de ryska polismännens och de finska presternas efterspaningar famt lyd ligen öfwerkommit hit hwilkens enda brottålighet bestod derutinnan, att han motta git den rundeliga betalning, enligt ami ral Napiers bekanta tara, för ett par oxar, hwilka spändes från hans plog midt under arbetet på åkern; han tyckte, trots det ryska förbudet wara bättre att taga hwad fom bjöds honom än att nödgas lemna sitt oxpar för intet. Samma före hållande är med de flesta öfriga flyftingarne. Särdeles har en äldre man — en mycket skicklig lots — nitiskt efterfpanats, äfwen sedan han kom på swensk botten, och enligt hwad det berättas få fom säkert, skall till och med en långman A. hafwa, försedd med wederbörliga hands iläåfwar, en dag sommit för att häfta ho nom på rysk reqvisition, helst det ryska priset på hans frihet, hwilket skulle blifwa länsmannens belöning för håftningen, warit bestämdt ända till 200 rubel, Wi tro of doc weta, att den och de ans