Norrländska Korrespondenten – 21 februari 1855, sida 3

eller tycktes hja få höga föreställningar om hans andliga öfwerlägsenbet; hon wille ide deltaga i de lekar, från hwilfå ban på grund af fin blindhet war utesluten; hon kunde under tiden fitta hela timmar och lyssna till dr ommveriane de historier han hade lårt fig utantill eder fom hans egen fantasi skapade. Åren werkade ingen förändring i dee ras förtroliga samlif. Marie inwigde honom i den unga flickans hemligheter, planer och drömmar, på samma fått fom hon åt honom hade anförtrott fina barnsliga fröjder och sorger; hon bad honom ännu alltjemt uppläåsa fina älfningsdifter eller och stod hon wid hans sida, då han tagit plats wid pianot, och uppgaf för honom de themata, hwaröfs wer ban på hennes uppmaning spelade fina variationer. Huru blomstrande än Marias utseende war, ehuru hon war själen i hwarje sällskap, ehuru glädjen och lefnadslusten strälade fram ur hen nes dgon, kunde dock ingen hyllning foms ma henne art glömma honom, och mängen afton fatt bon flera dansar för att prata med fin käre Edward Omen, fom skulle blifwa få ledsen öfwer att fe fig det ringaste tillbakasatt. (Forts.)