Norrländska Korrespondenten – 21 februari 1855, sida 2

wexer inga penningar iland. Swåger fan bli mästure för de der styfrarne, och sätta upp werkstad och göra ffor åt bättre folk än sluskarna kring ywita bergen Gå nu, ty lagman kommer hit i rappet. De båda makarna gingo med bedröf wade hjertan. Det dröjde nägon tid innan målet förekom wid kämnerstätten. Sktoflicka, ren led samwetsqwal öfwer sitt ofri williga brott, men fruktade mindre för dödsstraffet, än för de swåära omständigbeter, hwari han huslru och barn skulle raka, i händelse han blefwe lifdömd. Hans grubbel tilltog för ywarje dag, och när han ändtligen skulle wittna in: för domstolen befanns han wara. så före wirrad och motsägaude sig sjelf, att han förklarades jäfwig säsom metttög. Deremot då man fatt weta, att sjömannen, eduru för öfrigt wälkänd, gjordt fig känd både fom öfwersittare och slagsfämpe, samt i stöd af den dödes bewitts nade swar på polisbetieningens fråga, deras wittnesmål för öfrigt, od) fjömans nens egen frimodiga befännetfe, så blef ban dömd att böra med full mansbot, och flå uppenbar kyrkoplift. — Ja det är rättwist nådig lagman, if för lif. Jag är färdig när fom helst. — Nej min wän, swarade domaren, nansbot will säga att du skall betala 300 daler eller hundra riksdaler bko. — Hwad för flag? Det war godt