Gn Sjömaun. Af Nepomuk. (Forts. fr. föreg. N:r.) Ser du smr fortfor sjömannen, jag har alltid hållir utaf syster min, alltsedan bon war liten men aldrig gjort något för henne; nu få fan jag ändte ligen det. Skoflickaren inwände widare mycket men sjömannen swarade alltid ul honom: Tärk vå hustrun din, eller. wil du att lilla Kalle, gupfön min, stall bli tiggarunge eller tjuf? Slina tostade han als veles med den frågan: Will du att din lilla flicka skall siroka efter gatorna, när on blir for, fåfom en af di der, du wet? Ty fom ibåg, att en afrättad far ders barn få hwarken tjenst eter ärligt arbete. Som sagdt, war ni lugna, båda twå, ty jag har snart gjoct upp min byra med wår Herre, och är färdig att ilarera på himmelrifet når som helst. Wid afskedet wille Stina återlemna ovlänboken fom hennes bror floppat I hennes kista, men ban fade: Behåll det der, det är ett par års sammanspard bara, det År åt er och barnen, Det