Norrländska Korrespondenten – 14 februari 1855, sida 4

Det är grefwe Buols stora förtjenst att ha först beträdt denna nya bana, om han också är för mycket österrikisk ftatsman att hastigt fortgå derpå. Ty den österrikista politiken är framför allt förfig: tig och warsam. Underde stora händelsernas werlingar inser Osterrike sin frållning först efter mogen öfwerläggning, men lemnar ej mer den en gång beträdda banan och tar intet fteg tillbaka. Örejwe Buol är helt och hållet mannen att leda ärendena i denna anda. Begäfwad med en ofuflig energi i wiljan, eger han tillifa en fullkomlig passionsfrihet och sielfbeherrskning. Han hör till de tysta diplomaterna, som intet ord undfaller i förtid. Medweten om sina syften, står hwarje af hans ord och handlingar i öf: werensstämmelse dermed. Han är en red lig statsman och känner i fråga om fra tens wäl inga familjekonsiderationer. (E huru swåger till den förra ryska gefandten i Wien, baron Meyendorff, har detta förhållande dock ej haft det minsta inflytande på de råd han gifivit fin kejsare. Han har wisat Ryslands zcar allt det undseende fom en gammal allians och wisade tjenster fordrade, men ej mer; på famma gång han ej underlåtit att redan före fredsbrottet warna för följderna deraf. Och sedan det skett, har han ej trött nat att uppsöka utwägar, på hwilka Ryfland, utan men för fin ära, kunde wända tillbaka. Ett förbund mellan alla Tysklands stater blef nu en nidwändig bet, och grefwe Buol har äfwen, trots alla swårigheter och hinder som lades i wägen derför från en annan tysk stats sida, lyckats åwägabringa ett sådant. För det fall att en förening af de tyska mat: terna skulle wisa sig omöjlig, hade han redan förut närmat sig till wveftmatterna, hwilkas grundsatser han delar ide ftora frågorna fom röra Europas framtid. Under sitt wistande i London hade han förstatt att häfwa det spända förhållanbe, fom egt rum mellan Österrike och Cngland, och sedan äfwen genom hans be mödanden förhållandet till Frankrike blifwit gynsamt, inleddes de underhandlintar, fom slutade med Decemberfördraget. Det steg Österrike tagit i och med affluandet af denna traktat innebär wisferigen ännu ej en öppen krigsförklaring not Ryssland, men är ide desto mindre n handling, fom wittnar om en modig eslutsamhet. Härefter ges ej mer för enna makt någon återgång; den har en ang bestämt sitt wal, och karakteren hos en statsman fom gjort det är en borsen för att den skall stå fast derwid. Detta manliga och redliga förfarande har illwunnit honom Tysklands sympatier och suropas högaktning, och wi säga derföre ke för mycket, om wi beteckna grefwe Buol fom en samtidens största statsman. (Jllustr T.) —— —