Norrländska Korrespondenten – 14 februari 1855, sida 2

dörrar! Jag kunde lätt blifwit beftu len rå allt bwad jag eger. Chriimana fom tillbaka. — Den ne herru år ej tidl finnandes od vå Den swaria skiswan i salen star ... barmbertige himmel . .. här! — Hwad är der der för hinorier 2. — Um det wore herr boramästaren, ... Gud, Gur, .. respefkten förbjue der Mig... — War nu icke enfaldig ... bwad skulle jag wal wara om ej ... borgmastare? i — Ack nej, något ännu wärre! — Hwilken bof! ropade Tobias lic gande af wrede och ssprang ut, utan ene julborda den nödwändigaste toiletten, till den swarta, i salen bängande tafs lan, på bwilen alla de, af stadens ine newanare till det allmänna bästa widtagna ätgärder med krita uppskrefwos. Med Hora tydliga bokstäfwer stodo vå befagde tafla följande ord a;t läsa: Tin asna till boramatare! Tacka du vin Gud, att jag ide under sömnen erpedierade dig till andra werldeu! Lycklig du, som slapr till det goda vriset af ett var dumrna louiodorer, och em par pagfore mulärer. Tillgifnast Piepmeyer. — Huru! ... ropade den förskräckte