INELV PUÖ 1 Mg inre — nuari månads utgång år 1855. Roftoch Inrifes-Tidningar ide kändt. Aftonbladddddeet. 4117. Swenska Tidningen (Dagligt Al. lehanda) 258. Wåktarern. 1424. Friskpttern. 111. Kolfets Rössti. 27051. Stockholms Dagblaa.... 114. Söndagsbladet. 235. Jllustrerad Tidning . .... 865. Misfions-TJidning . . 348. Tidskrift för Fruntimmse... 27. Cdlesiastik-Tidning.... 122. Dufworösternn. 16. Nykterhets-Härolden . so co 16. Stockholms Mode-Journal . .. 63. Dito för Herrar 11. Swensk Bibliographie . ... 11. Nietisten er ss ee es 78. Hygiem. 20. Fredsbudbärarrrn.. 32. Baftoral-Tidningen . 100. Tidskrift för Swenska Landtbruket 120. — På det allmänheten ide må blifwa narrad att för rent silfwer köpa det nu få gängse nysilfret eller andra förfilfrade metaller, har kongl. kontrollwerket nyligen kungjort följande underrättelser, rörande kontrollering af silfwer: På alla i Swerige förfärdigade silfwerarbeten böra finnas följande stämplar: a) fontrollftäme pel, utwifande tre kronor, ställda i en trekant med afrundade hörn och med sina wågräta streck mellan kronorna, b) tillwerkarens namnftämpel, c) stadens war pen eller märke, der tillwerkaren har sin werkstad, och slutligen d) årsbokstafwen, hwilfen för nyss ingångna år år A, och för de sednast förflutna åren wisar när gon af de sista bokstäfwerna i alfahetet, åtfäljd af siffran 4. — På alla dylika guldarbeten skola alldeles samma ftåmplar förefinnas och dessutom en femte ut. wisande halten, eller huru många farat fint guld på marken arbetet innehåller, med tecken 19 k., 20 k. eller 23 f. — Deremot tillåta författningarne, att från utlandet inkomne filjweroch guldarbeten endast behöfwa wara försedde med fon: trollstämpeln och karatwärdet, för att få försäljas. Mar läser i Gotlands Läns Tid ning: Fyra Farösboars äfventyr och lifsfara på Östersjön i September 18314, författad utaf en af deltagarne i färden och faran: Söndagen d. 24 Sept. på morgonen begåfwo wi of från Djurwiken på Fire ön med en två-månnings-båt på resa till Gotska Sandön: wi hade wacker SW. wind, men när wi kommit widpass 1 mil från land, tilltog wädret med storm och regntjocka, få att wi måste berga det ena af seglen. Sedan länsade wi för ett segel till omkring Fl. 2 e. m., Dåwifommo i närheten af Sandin; men wi wår gade ide föfa land på windsidan, utan beslöto att gå Ö. om ön. Detta mi lyckades dock; winden sprang på NW.: wi måste berga segel, och försöka ro i land; men stormen och sjögången tillwerte mer och mer, och den ena åran brast, hwadan hoppet att hinna Sandön måste uppgifwas. Wi nödgades nu att hela den följande natten följa mind och wåg, med knapp förhoppning om räddning. Men den andra dagen wid 10-tiden fingo wi till outsäglig glädje fe ett engelskt Pepy som tycktes närma sig oss: wi togo en fpritstake, bundo en nåsduk derpå, och satte den upp till slagg. Engelsmannen war of på omkring 7 eller 8 hundra al: nar nära, wi hade honom lå af ob, och alla fyra uppstämde wi höga nördrop, men det war fruktlöst: han gled förbi of, och wi måste nu befalla op Gud i hand, och följa wind och wåg. Flera gånger fylldes båten med matten, och för att lätta den, måste wi häfwa i sjön allt hwad wi kunde. Wädret tilltog alltjemt.