Norrländska Korrespondenten – 10 februari 1855, sida 3

— Ateaemitt tjenstnit skulle få snare vroce få bonom ifrån mig, fade han för fia siclfi bet ban sökte efter en viyce fel Jom ban omöjligt funde finna. Skymningen inbröt od uppwäckte i herr borgmäslarens sinne ny. bekymmer. Utan att bafwa en wäcktare öfwer sitt bus, wägede han icke mer gå in i der wanliga aftonsällskapet på nadcus klubd. En sior oro fom öfwer bonom. Under det att hans inre strid, huru wida ban skulle gå eller stanna hemma, fom bäst pågick, flippade det på hans dörr. Herr Tobias Klotz hade temligen godt courage, men förmådde, denna af ton ... han wiste cj hwarföre .. ide wärja fig för en liten ... helt liten anstrykning af hwad man kallar rädd. häga. Knackningen hade ett så hemskt liud. Det knackade ännu en gång Nu frampressade borgmästaren ett mHig in! under det han drog sig till fönstrens ljusare regioner. Dörren gick upp och br Nimrod hwars bekantskap wi redan gjort, inträdde. — Jag har en förbindlig komplimen: från domarembetet i Zipvelkirchen, börs jade den iuträdande, med en ganska fnapphändig bugning, som tackar herr borgmästaren på det högsta. — Tobias Klotz andades lättare och steg närmare. (Ports.)