Norrländska Korrespondenten – 10 februari 1855, sida 2

upptäcka den efterlyste röfwarcanföraren fom bär anmäler fig. Han låter i pros tokollet anteckna ålder, längd anletsdrag, m. m., samt draga försorg om, att jag fär skickandes hit till mig de i belöning utlofwade 30 thaler. Det öfriga faller af sig sjelft. Dä Lärka i sin oskuld ännu tillät sig några frägor, ywilkas beswarande icke föllo sig få alldeles lätta för den tank. digre borgmästaren, blef öfwerhufwudet i hammelswalde oååligt. — Tig, durska dumhufwud! Genom min klofhet har hans brott blifwit aj slöjadt; om intet han inom en timma är på wäg till Zivpelkirchen. få fall han få erfara, att ban har med den i Hammelswalde regerande borgmästaren att skaffa — Blott en enda fråga, stränge herr borgmästare! — Wälan då; en enda; men år hans lif honom färt, få ide den andra. — Huru wil ni i hast få en ny Radötjenare? — Det skall jag nog draga försorg om. Genom detta löfte war den, för staden Hammelswaldes säkerhet omrtänt. samme Lärka fullkomligt lugvad och bes jaf sig på wäg till Zippelkirchen. Dagen war het, resan lång, och wå3arna dammiga. Nejden, ledande ges som omwexlande slätter och skogar, war