Norrländska Korrespondenten – 7 februari 1855, sida 2

en tjenare, och jag tror ej, art jag anwände för lång tid på hans inöfwande. Nå, hwad kan då din lärling? — — Utan att förolämpa er, br Ritler, wågar jag påstå att han förstär att fiska tre gånger bättre än ni och utan att beböfwa bwarfen metref eller nåt. — — Tu skämtar wäl William? — — Will ni komma ned sill stranden, så kan ni dömma sjelf. Se där min arm, om ni behöfwer den. — De begäfwo sig nu ned till stranden, der tlilta Johbn undec Williams (eds ning började fin werksamhet, och inom mindre tid än en timme, bade fogeln fyllt med fisk den korg, hans herre mers fört. William war stoltare än om han sjelf bade fångat dem. — Sa fer ni, bäfte herr Nitler, jag har ingalunda förspillt min tid — far de William med tillgjord bhogtidlighet. — Jag bar endast anwändt tiden vå annat sätt än ni. Enhwar tar lifwet fom han fan, och wandrar den wäg ban tycker DÄR wara. Det kommer en daft derpå an, att man anwändes enligt fina böjelser och antag. — Dessa ord förfelade ide att göra in tryck på den förr få stolte Ritler. Han hade nu efter hand lärt fig förstå att ingen förmåga bör föraktas oc att bwarfe fallenhet fan i det menstliga famfunsdet finna fin plats. Han Hade föraktat fru Kebdons swagdet oc likwäl habe