De fyra Skeppsbrutne. Werättelie af E. Souvestre. Fri dfwersättning. (Forts. fr. N:o I.) Då han en gång, nägra dagar fet nare, beklagade fig öfwer fin wanmatt och fina samraters oskickligbdet, öfwerraskades han af Willtam med den förfiar ringen, att ban, William, wore willig att uppfolla Ritlers plats. — Du! — utropade Ritler. — Rei, bör man på! Käre William, om der wore fråga om att trolla med bägare och kulor och att gå vi händerna eller att frå på bufwudet, då wore du den Men hela den tid, wi warit rätte. här bar du ju giort intet annat, än plundrat några fogelvea och förspillt tiden med ditt dumma fjäderkräk. — tv det lilla Jobn, Ri menar? — återtog William. — SÅ sannt wi äro gode Krisinc, boppas jag a: han skall bli den flinkaste skaffaren för wär husdåll. — — Din fogel, säger du? — — Just min fogel, br Ritler. Hit. tias ba wi warit nödsakade att göra allling sjelfwa; jag har nu ffa fat mig