24, afstyrkt bifalk til wäckt metion om upphäfwande af nu gällande stangjelskytdighet, har höglofl, Ridderskapet och Adeln bejlutat, att Rifets Ständer skulle hos Kongl. Maj:t i underdånighet an: hålla om utfärdande af en ny frångjde förordning, bygd på den grundsats, att hwarje jordegare skulle anfwara för wår den af sina kreatur eller gälda den skada de å andras egor göra; dock med förbe håll, att angränsande egare eller delegave i samma byalag må, om de fleste, ymwils fa ega mer än hälften af de ifrågawarande hemmanen, det önska, fortfara med den nuwarande stängselskyldighetens fullgörande; och efter särskilta inbjudningar, hafwa högw. Presteståndet och wällofl. Borgareständet förenat fig i samma be slut, hwadan tre Riksstånd med R. St:s Rått beslutat en underdånig skrifwelse af förut omförmälda innehåll. Denna fråga är af en få genomgri pande natur, att om den beflutade för: ändringen tillwunne fig Eders Kongl. Maj:ts bifall och sålunda blefwe tag, ffulle tusentals jordbrukare och isynnerhet mindre lottegare falla ett offer för refor men. Wisserligen torde nu gållande stängselförfattningar fordra en revision men lifa litet som det för statsmakterna är möjligt att undanrödja de olika lo falfärhäållanden, fom nästan öfwerallt in: om wårt tand framträda, lika omöjligt har det alltid warit och skall alltid blif: wa, att genom en allmån frängfellag för hela riket åstadkomma allmän betå tenhet i alla landsorter, och af de flesta förslag, som tid efter annan under en lång följd af år warit framställda, är det nu ifragawarande utan twifwel det mest olämpliga och mest wåädliga. Hittills har den enskilda individen haft den rättighet fer fig öppen, att, oberoende af sina mot standares antal eller awalifikation, genom sjelfwa lagen wara skyddad mot förtryck; nu deremot har man beflutat, att om hälften, eller ett wida mindre antal yr fade den föreslagna författningens tillämp ning, eller stängselns borttagande, såsom för dem en winning, och flertalet yrkade stängselns bibehållande, emedan ett motsatt förhållande wore för dem ruinerande få skulle desse sednare likwäl ide ega witsord, såwida de icke derjemte egde mer mer än hälften af hemmanen. Man har ej besinnat, att de skiljaktigheter af bättre och sämre egor, fom inom alla orter förefinnas, ide äro inskränkta till särskilda lån, härader eller socknar, utan förefomma ofta inom ett och samma byalag, i följd hwaraf en del af delegare med fame manhängande och bördiga egor kunde draga fördel af ett beslut, fom för de ans dre werkade förstörande. Följden af en dylik författning, fom den föreslagna skulle blifva, att, då en del jordegare erhölle rättighet att på bemälde fått wndandraga sig all stängselskyldighet, många af De mindre delegarne. fom ide måktade hålla wallgång och således ide kunde um bära hägnad omkring sina egor, blifwa twingade att hellre till wanpris afträda fin jordtorfwa Åt en bättre lottad gran: ne, än underkasta fig en stängsel eller wakthällning fom öfwerstege deras för: måga. Den föreslagna författningen kunde wisserligen wara tillämplig i wissa trakter, som utgöras af slättland och bördig mark men i skogiga och bergiga trakter, hwaraf wårt fädernesland till största delen bes stär, är det ej möjligt för en mindre jords egare att hålla wallhjon till erforderligt antal. Allmogens barn skulle komma att wandra i skogen i frållet för att inhemta de för deras ålder nödiga kunskaper, och ej nog härmed — på wissa ställen skulle hela arbetsstyrkan erfordras och ej ens wara tillräcklig för kreaturens waltande, hwaraf åter följden tydligen blefwe en menlig inwerkan på landets äkerbruk. Det ofta anwända argumentet, att man kan tjudra kreaturen, fan wäl hålla stånd, om man endast afser bördig mark och lättland, men denna utwäg fan ej onAAL S HS Aorfanta Ach boraija ho