grannskap — sielpywa militären,maktens wiljelösa werktog — delarne i frigde machinen — werfiygaen nyttja ide west under wapenrocken. Med ett ord, det är endast den civiliserade menniskan — d. w. s. civilstaten — frihetens förkämpar och framtidens mån, fom nyttja frihetens he liga plagg, westen. Gent midt emot eivilisationen och den andliga makten, som representeras ar Pete ta plagg, står den råa materialism, fom lefwer för att åta och Äter lika gerna i bojor, som fri — med ett ord magens och maljmältningens på en gång allt swäljande och tyuranniska matt, reprefens terad af ett godt nåringsämne — Osten -Wi se här etymologien till ordet Oftmakt — att ej tala om Often-Sadenffa korpsen, fom tillhör nämnde makt. Des: fa makter — hjertat och magen — den andliga delen af menniskan, som ej för: mår smälta ett det aldra minsta slafweri, och magen, fom smälter allt lifsom den för: tär allt, tå nu kämpande mot hwarandra. Rejsar Napoleon d. 3:dje är onekligen nutidens Tertius interveniens; wi hysa stort deltagande för honom, men ännu mer för Kejsar Nilolaus; wi räfna hwarje grått hår vå hans hufwud, wi fägna op öfwer att hans föner fått S:t Georgs orden, när de hulfpo till att intaga en annan ställning utanför Sebastopol. Apropos Sehastopol — man må tycka om Westmakterna, så mycket man will; men då man undantager Temarsund, enas de ej wara färdeles Intagande. De stå nu på Krim (h marifrån fors dom Krimskinnen kommo) och kämpa mot Menschikoff (fom härstammar från en par stejbagare) — få mwål den Franska fom den Ryska generalen har fått sig tilfåne da amuletter, visitkort itlll hwar fina belgon. Emellertid ser det befommerjamt ut för de helige; ettdera äro de nu i fullt gräl, eller intrigera de mot hwarandra, eller ta de på begge händer. När Can: robert och Raglan ropa: mi hafma flår alt tusen, ja, tio tusen — så varar Menschikoff alldeles, fom om någon trame pat honöom på en tå och bad om förlå telse: Ber ödmjukast ingen skada skedd. Når Ängiv-Gallo Jslamisterne ropa: Se bastopol är i grus, få rapporterar Men schifoff: ffadan är obetydlig. Med ett ord, man fan om Ryssen få ga hwad en Doktor en gång skref i ett betyg: herr N. N. har fått mycket stryk, men täl ännu mwycket mera. Här i wårt Swerige ha ständerna uttagit ett steg, fom bewisar att de ej repres sentera folkets stora, wördnadsbjudande majoritet. Skall då detta folk blifwa alldeles utan folkfester, alla nöjen. Engels männen ha fina kappridningar, Rysfarne fina isbanor, Danskarne sitt tivoli — med ett ord alla nationer ha sina egna nationalhögtider, der de högre och lägre gemensamt njuta af lifwet. Wi swenskar ega nu intet. Max har i i ett nu bort tagit spöstraffet, fom war ett folknöje på hwardagarne, och ffampallen, fom war ett bildande skådespel på Söndagarne. Tror man wål att folket har tid att nju ta af att i tjuguåtta dygn fe på en, fom får watten och bröd — ellet är det wäl då få tillräckligt många, som till ens för lustelse mista hufwudet? Att man röfs war posten och blir dömd till döden, är wisst en smula uppfriskande i wåra tider — men spöstraffet och kyrkostraffet erfättas dock icke dermed. Kan man begripa hwad Ständerna tänft på? Skall folket mista de sista qwarlefworna efter de Olympiska lekarne, efter striderna på Roms arena. Bland alla Guds skapade warelfer äro stånden de ende, fom få tillfälle att sielf. we berömma sig på sin döda mull. Just fom de, (fom sagostilen kallar det) äns das eller (fom Rikshärold en säger) ut bläsas, det will säga, när den lefwande anden går utur de fyra ständens näsa, (som wanligen wurit under fommaniwai: ron) få bruka de ej, att fom enskildta I: personer, stä lif — utan de gå lik depus i .