platå jag Hade walt, göra ett synnerligt! ntrock, alldenstund den temligen skyddade för elden; och han satte fig derföre lugnt ned wid min sida, hållande gewäret vil: tadt mot mitt hufwud och görande temligen uttrycksfulla tecken, hwilka jag fiwår: ligen kunde missförstå, att om jag rörde mig ur fläcken, wille han göra flut vå min eländiga tillwaro. Hans afsigt war utan twifwel att taga mig till fånga, när elden något litet saktat fig. Jag låg naturligtwis fullkomligt stilla och war i sjelfwa werket så uttröttad, att jag föll i ett flags dwala. Når jag åter öppnar de mina ögon, war berget i fronten ännu uppfyllt af stridande, men hwem fan fril-: dra min förtjusning, når jag såg. några af dem, klädda i björnffinn, hwilka utwisade att de tillhörde garderna och att de hade tillbakadrifwit ryssarne. Denna syn tycktes återgifwa mig all min styrka, och jag tänkte att nu eller aldrig skulle jag söka undfly. Min ryska wån, fom fett mig ögonskenligen redlös, hade för en stund förflyttat sitt gewär från den obe hagliga beröringen med min strupe, och jag, begagnande mig af: denna lyckliga omständighet, reste mig hastigt upp. Han gjorde på samma fått, men, till fin för: wåning, tappade han gewäret. J ägonblicket slog jag honom med all min styrka i ansigtet med knytnäfwen och som detta war ett sätt att anfalla, hwarpå han war fullfomligt oberedd, tumlade han ned för berget. Jag rullade om med honom och wi foro tillsammans utför en 30 a 40 alnar, till def mi hejdades af en träde stam. Lyckligtwis låg jag då ofwanpå. Han begynte nu att skrika sonde! fon: de! ganska starkt. Jag kånner icke hwad det betyder, men då jag war rådd att hans skrik skulle kalla någon till hans hjelp, slog jag honom på mun, hwar gång han utlät sig. Detta frambragte snart den önskade werkan; han korsade Nn na begne peffinger och fade parde n. Jag blef ganska glad öfwer att höra vet ta, ty min storka mar nastan borta; jag nickade med hufwudet, drog min revol: verpistol, och bewakade honom i min ord ning. Jag sköt honom ide, emedan han förut hade sparat mitt lif. Innan fort passerade en man af 23:dje reg. nåra förbi oss och jag sände honom att upp: hemta ryssens reffelgewär och bewaka ho nom, medan jag gick att föka mitt mård, hwilket hade fallit bort under handgemånget. När jag hade funnit det, återwånr de jag och förde min fånge till lågret til: lika med hans gewär, hwilket jag nu eger och skall bewara såsom ert minne af min genom förfonen åstadkomna räddning. Af mina olyckliga 40 man, blefwo 27 dödade eller fårade, sju fångne och endast ser undsluppo helbregda, så att J sen det wi werkligen hade en skarp fäktning. Jag träffades af en förlupen kula just ofwan wenstra knäet, men den åstadkom endast en kontusion, som gjorde mig lam för en weckas tid. Jag fick äfwen min stöfwel förstörd och en af ringarne på min wärjs slida bortskjuten — således med platå undkommen. Skepps-Tidning. Skepp. Hulda, kapt. Stenman, fom d. ÅA mass Kd fana 3 XÖ KT OÖ A—