UN SUTLTIEN Ste Hwarjehanda. En engelsk officers tillfangatande od) undkomst i slaget wid Ba: laklava. Den engelska tidningen Christian Vimeå meddelar följande utdrag af ett öoref från: en officer af TT:de regementet, dateradt fägret: framför Sebastopol den 27 November, hwars jjelfwa framftålls ningssätt talar för sanningen af def ins nehåll. Den 5 November på morgonen, nära I. 4 uppstod jag, oloctighvis ganfta illa: mående, för att. aflösa D—, af 23 reg:t, fran waften på en plats omkring twå mil från lägret, hwilken fallades hufet i hålwägen, — en af wåra mest frame skjutna och wigtigaste posteringar. Wi utgjorde tillsammans 40 mån. Wara order woro att förswara platsen tills nya order eller förstärkningar ankommo. Så som benämningen antyder, woro wi po sterade i en djup hålwäg, hwars kullar på ena sidan af en framskjuten piket af 2:dra divisionen. Kort före dagbrådnine gen ropade D— fina mån och war ide) grepp att med dem tåga iillbaka till låg ret, då en salfwa aflosjades från kullarne öfwer oss, der 2:dra dvisionens piket war posterad. Omedelbart uppställde wi wårt menskap i slagtordning, under skydt af Det raserade hujets murar. Här frenden syntes på kullarne omkring of, Oppe nade wi mot dem en eld, fom förmådde dem att återwända. Wi bibchöllv rfatfen omkring tre jjerdedels timme, då ryd sarne begynte att marschera uppför hål wägen inpå of och taga of i flanfen. Wi, fom då funno deras eld göra mer: fan, togo till retråtten mot lägret; men ni funnen föreställa eder wår förffräcdets fe, Då wi funno, efter att hafwa tågat endast omkring etthundra alnar, att fienden hade helt och hållet drifwit wåra pi feter in på kullarne och framträngt minst en mil i wår rygg. De sågo oss ej förr draga oss tillbaka, än de i hundradetal rusade ner från kullen mot oss, medan deras kamrater uppå höjden skjöto på oss hela tiden. Wi woro på tre sidor oms ringade af ryssarne, och på den fjerde war en nästan oöfwerstiglig klippa. Wår enda utwäg war att söka undkomma ge nom dennas öfwerklättrande och till följd deraf sprungo wi dit, med fienden tätt efter of. Wi woro äfwen en ppperlig skottafla för deras skarpskyttar på andra sidan af hålwägen, hwilka underhöllo en fruktanswärd eld emot oss. Jag kan nu endast omtala hwad fom hände mig en stildt. Wäntande hwart ögonblick att blifwa dödad, klättrade jag så godt jag kunde upp, till inemot 12 fot frän berg: spetsen, då jag stötte på en oerhörd Mp pa, fom jag omöjligen kunde komma öfwer. Jag war så illamående och utmattad, att jag i förtwiflan satte mig ned bakom en stor sten, hwilken till en betydlig del skyddade mig för elden. Twå ry ffa soldater, hwilka hade förföljt of upp: för berget, fingo fon på mig och gingo mot mig med fällda bajonetter. Jag drog min revolverpistol och aftryckte den 3 gån ger mot den, fom såg minst och fivge gajt ut af dem. Hwarje gang klickade pistolen. Detta war helt och hålet mitt eget fel. Jag hade laddat honom för nä ra 2 månader tillbaka och sedan dess un derlätit att tillse honom. Pi fan fatta min ånger öfwer att ide hafwa warit mera omsorgsfull. Emellertid gaf fame raten eld på mig, men, tad ware himlens nåd, skjöt han miste på mig men träffar de i stället en man af 23:dje reg:, bil: fen höll på att fly just bakom mig. Då han war i begrepp att genomborra mig med fin bajonett, affyrade jag ett fjerde och lyckligare skott, och han rullade utför flippan; men förr ån jag kunde begagna min pistol, war den andre med bajonetten på min strupe, och jag fåg att mi dare motstånd war onyttigt. På min