Norrländska Korrespondenten – 27 januari 1855, sida 3

occM TT FRER 2 Och nyligen har man i wecobladet Di lettanten sett en förträfflig artifel: On barudopet i den evangeliska Styrka. ——— Rikets Ständers underdaniga för slag till stängselförordning. Stormägrigs:e, Allernadigste Konung (Forts. fr. föreg. Å:r.) Ul nmeb någon wisshet beräkna der skogsförödelse hägnaders uppförande och ärliga under håll medföra, lärer ej ware möjligt. Säfert är dod, att skadan och nationalförlusten är stor, äfwensom att hushällningssättet är lita oilott iom förs störande. Detta fått att freda fina egor kunde wara lämpligt och möjligt på en tid Då byarne ännu lägo oskiftade och hägnaden endast behöfdes emellan desfas yttergränser, hwartill skogsåtgången war mindre märkbar; men sedan genom fas ga skiften de gränsor fom sköla fredas, blifwit mångdubblade och skogarne äfwen genom dessa skiften undergatt stor förd delse, har den ödeläggelse hägnadsbeswäret medför, blifwit mera i ögonen fallanDe, i samma mån som skogarne glesnat; och Då å de flesta orter i riket llagas öfwer skogsbrist, är det äfven aj stör wigt att gräns såttes för slöseriet med denna dyrbara egendom i ett land, fom i an: seende till härdt luftstreck, under allmän skoglöshet swärligen blefwe beboeligt, helst enligt wetenskapliga, jemwal på erfaren heten stödda iakttagelser, skogens utrotan: de tillifa menligt inwerkar på äklimat och nederbörd samt i följd deraf på mårtligheten, hwilken ej obetodligt nedsättes derigenom att det skydd förswinner, fom ffogen lemnat. l Enår de gamla bvarne egde milslånga yttergränsor och efter dessas delning, nya gränfor uppstatt emellan ej allenast olika delegares områden, utan och hwarje egares särskilda jordtegar, hwilka alla skala förses med stängsel, lemna dessa omftåns digheter ledning för bedömande af de till skada för jordbruket häraf föranledda foftnader, tidsförlust och arbete, särdeles vå slättbygden, hwarest dels stängiclämnet måste hemtas på flera mils afständ, dels oc, i anseende till den förstörelse genom stormar, röta och tjufnad, trädhägnader äro underkastade, de antagligen behöfwa omsattas hwart fjette år. Men öredwid denna olägenhet utgör sängselskoldigheten det wäsendtligaste hindret för slätternas jordbruk att höja sig utur det förfall, hwaruli detsamma i allmänhet sig befinner. Temligen allmänt inses det rättwist öfwerklagade missförhällandet emellan tferbruk och boskapsskötsel, och behofwet utt på en förbättrad och utwidgad laduJÄrdsffötfel grunda ett förbåttradt äkelöruk. Dertill fordras wäl i första vumnet odlandet af fleråriga foderwärter, ifwensom en sadan odlings införande å den bättre äferjorden kräfwer förlag och nedför tillfällig uppoffring: men denna nya tling mäste dessutom fredas, och sadana nedelst hägnad. Ny utwidgad hägnad r åter på den skoglöja jorden omwerftäll2