Norrländska Korrespondenten – 24 januari 1855, sida 2

oskadadt med sin dyra börda genom alla får och bränningar, — anmärkte Theodor. — Rätt få unge kapten, — genmålde härvå den gamle, — nog tror jag du skulle wara råtta mannen att föra både fartyg och last till en god hamn, men för detta wärf höfdes dig en högre charge ombord, än den af endast flyr man. — Dessa ord woro åtföljda af en skalkaktig blick på Ellen fom rådnan: de lekte med en nyss utsprucken Camelia. Sedan hen med en egensinnig ungmös hela lilla smänätta trots påstått att hon wille föra sitt fartyg sjelf, skiljdes man åt för den dagen. Theodor for hem till en liten egen: dom, fom han erhållit i faddergäfwa, fom det hette af Farbror Måsfe; det war ingen fom war rätt flof på bur det hängde tillsammans mellan Farbror Måsfe och Theodor, och det rör of ei på det hela, hwarföre wi också ej befats ta oss med allt det sqwaller, fom war gängfe angående wänskapens rätta art och beskaffenbet emellan dessa båda mån, och som af Ellen fått namnet Fridhem och Ellen ftannade några dagar hemma i ro, sysselsatt med att fy barnkläder åt en fattig skärgårdshustru, fom fatt enka med nänga små omkring sig, sedan hennes nan, som warit fiskare omkommit wid n of dessa swåra hösistormar, fom på dessa kuster wräka få mången präktig