Norrländska Korrespondenten – 24 januari 1855, sida 2

ett hjerta, men dessa en ung flickas romantiska fantasier hafwa alorig funnit något genswar i mitt bijerta. — — Du min fföna Elisabeth — swarade den nygifte — år född till herrskarinna och att fe slafwar wid dina fötter; be. bandla dem dock cf allt för strängt, ty du eger magten i dina förtjusande bån: der, — Tiden skall utwisa det swarade Elisabeth leende. Följande dagen war den stora balen vå Örnberg. Elisabeth war stätlig i fin gula moiree-flädning, på bufwudet rö da friska camelier oc) dylika till bröftbukett. Denna drägt afpassad efter benz neg mörfa hår och swarta ögon, gjorde bennes utseende ännu mer bländande. Ellens toilett ef mindre passande ån systerns war af hwit silkestyll med mine ga smä volanger, hår och der på fidor: na uppfästade med hwita liljor, på hå ret en krans af ljusblå blommor, blan dade med silfwerar, och i bröstet hwita georginer. Hon liknade en liten elfwa wid sitt inträde och i walsens ringlar kunde man tro sig se ett andewäsende som för en stund öfwerlemnat sig till ledning åt en jordens son. Gästabud följde på gZästabud; slägtingar wänner oc gran: nar täflade om att hos fig få fe det ny: vifta paret, och Ellen swäfwade från eft till fest. Härigenom fom hon i når lun daglig veröring med Theodor och