fon i Binga, der, under hemligt rädplägande och förtäring af bränwin, Far ger hade framställt fråga om kamraterna Pjade något att göra med, hwarwid i anledning af Odins yttrande, att han wål hade en fållknif, men hoppades att den ide behöfdes, Fager, framwisande twå slagtknifwar, yttrat: det går ej an, ty wid sädana tillfällen år ej fråga om an: nat än stupa eller stå; — we den fom swiker; den får skylla sig sjelf, ty om det gäller få ve stryka allihop. — Olof Ctton hade härwid äfwen framwisat en knif. Sedan de mot midnatten ankommit till Stafsnäs; beläget ungefär twå mil från deras samlingsställe i Binga, och Fager gjort försök att uttaga ett fönster, bars wid de funno fig wara bemärkta af pic gan, hade Odin yttrat sig wilja afstå från förslaget, men Fager och Björkeroth förebrädt honom för hans rådsla. Sj ter förstugudörrens uppbrytande hade Fas ger, Olof Olsson och Björferoth wil fen, sistnämnde fått låna Odins knif, in: trängt i huset, men Odin qwarstannade derutanför efter åtagande att hålla wakt åt de öfriga. Då Clof Nilssons piga bemårke tes fly öfver gården, hejdades hon af Odin genom flag å hufwudet med en gärdselstör, hwarwid Fager tillkom och med knif skar henne i halsen. Efter det Olof Nilssons dörr blifwit öppnad, såsom pigan i sitt wittnesmål beskrifwit, hade Odin hört hotande rop af Olof Nilsson, och sädant buller, fom antyodde, att hon några minuter sökte förswara sig men derefter hördes hans jemmerrop och stånkningar under dödsarbetet. DÅ Odn ute å gården ånyo anhållit pigan, utkom Björkeroth swängande en yra uns der ursinnigt swärjande; äfwensom Far ger och Olof Olsson wisade sig och klagade att de icke funnit Olof Nilssons penningar; deruppå pigan twangs att följa dem in i huset och wågleda dem w.d plundringen. Under hemwandringen has de Fager dels omtalat, att Olof Nisfen gjort mycket motstånd, dels och förebrått Slof Olsson för det han han icke tagit lifwet af pigan, fom förmärkts igenkänna Olof Clssom. Öfrige tilltalade fortforo ändock i för: nekande att de begått brottet. Genom Kongl. Maj:ts utslag den 6 Maj 1846 dömdes Odin och Olof Ol: fon, denne sednare på grund af mitt nens ofwan anförde, att för delaktighet i det å Olof Nilsfon i edsöre föröfwade dråp och rån mista lifwet genom hals: huggning; dock blef Odin förskonad från dödsstraffet och skulle i stället umgålla sitt brott med fyratio par spö uppenbar fyrkoplikt och lifstidsarbete å fästning. Angående Fager och Björkeroth lemnas des saken åt framtiden, men med förord nande att de, såsom i det närmaste förs wunne om brottet, skulle å Malmö fåftning i enskilda rum hwar för fig förmar ras, och af wederbörande presterskap fli tigt förmanas till uppriktig bekännelse. Sedan Kongl. M:t genom ytterligare utslag den 26 derpå följande Juni afflar git Olof Olssons nådeansökan blef Han den 1 Okt. samma år afrättad. Fager och Björkerath insattes den 30 Maj 1846 å Malmö fästning, hwarifrån de i Jauuari 1847 flyttades till fångelk fet å Langholmen. De wid årliga raps porter om dem bilagde prestbetyg inne höllo, att hos dem icke wisat fig någon ånger. Sedan Juli månad 1846 hade de fått sysselsätta fig med arbete, hwaraf de funnit fin belägenhet lättare. J September månad 1850 anmäldes att Fager och Björkeroth förklarat fig williga att bekänna brottet, förhör med dem anställdes först inför Stodtyolmå rådhusrätt och derefter wid förnyad ransakning inför Östra häradsrätt, hwarwid Fager och Björkeroth, den sednare under förklarande, att han ångrade det han icke förut afgifwit sin bekännelse, derifrån han skall blifwit genomFagers intalande af: KS boann erfänpe Att de fsemte SNI a