rit intagen å sjukhus i anseende till den swåra sjuklighet den å henne utöfwade misshandlingen åstadkommit, hörd på ed såsom wittne; och intygade Carolina Ljunggren: hurusom hon mot midnatt waknat af någon rårelse utanför fönstret, och då hon warseblifwit flera karlar, skynBat ut i förstugan samt bultat på Olof NIlssons dörr, men af honom fått det hvar, att han ide wågade öppna. Före stugudörren hade härwid blifwit inslagen och flera kartar rusat in, hwarföre Gar rolina Ljunggren skondsamt krupit under windstrappan, men snart, då, någon bland karlarne tände ljus, blifwit upptäckt och framdragen. Hon hade lyckats att slita sig lös och sprungit ut på gården. men af en person derute blifwit upphunnen och slagen i hufwudet, hwarwid en an: nan karl tillkommit och med knif skurit henne i halsen. I ångesten sprang hon till Olof Nilssons fönster fönderslog det samma och kröp in i rummet till Olof Nilsson. En stund war tyst i förstugan hwarefter någon, fom på rösten tycktes wara Olof Misfons träng, Jonas Ret tersson, begärde att blifva insläppt. Olof Nilsjon öppnade dörren något då den genast wåldsamt upprycktes och flera farlar rusade in, anfallande Olof Nils fon med knifwar och yror. Carolina Ljunggren sprang åter ut på gärden; men fasttogs af en ful vå tillsades att wara frilla och tost. Hon hörde Olof Nilssons jemmerrop, och sedan dessa upp: hört och en fel utkommit på gården, blef Carolina Ljunggren, son i ie hade annan beklädnad än lintyget och derföre begärde att få gå in i ladugårder, af de begge ute å gården warande karlarne till: sagd att gå mor Olof Nilssons rum för att se huruledes han der låg mördad. Hon ingick i sitt rum, bewakad af begge karlarne, och twingades att tända ljus, fom begagnades under plundringen i Olof Nilssons rum och på winden, der skåp och kistor sönderhöggos samt silfwer och annan egendom borttogs; hwarefe ter karlarne aflägsnade sig. Carolina sjunggren igenkände ibland rånarne Odin, Björferoth och Olof Olsson. Drängen Jonas Pettersson har flifaledes på ed afgifwit berättelse om förlops pet, hwarom han, fom tidigare lyckats undkomma till granngården, dock ide has de widare kunskap, än att sedan tre med knifwar bewäpnade karlar, bland hwilka war Olof Olsson, inkommit i Jonas Pet terssons rum, och Olof Olsson hotat att skära halfen af Jonas Pettersson, om han ide teg, dörren till Olof Nilsfons rum blifwit öppnad och karlarne dit inträngt. Sedan, jemte dessa wittnesmål, flere i hög grad beswårande omständigheter emot de tilltalade förekommit, deribland särskildt emot Fager, dels att han å hi gra kinden hade ett större skuret får, fom enligt läkares yttrande, syntes hafwa blifwit tillfogadt med Olof Nilpons knif, hwilken war af owanligare form, dels och att han funnits innehafwa några Dlof Nilsfon tillhöriga från honom råna de persedlar; få lyckades slutligen en wid ransakningen närwarande prestman att genom enskilda samtal wäcka änger hos Ödin; och erkände då inför häradsrätten, att då han den 25 Januari med Fager, fom ditintills warit för honom okänd, fommit i samtal rörande förslag att Or din skulle göra Fager sällstap till Skåne för att der söka tjenst, och Odin afseende derå llagat att han ide war försedd med fläder eller penningar, samt Fager derå swarat, att någon utwåäg dertill nog funde blifva om man wisste hwarest NÅgot wore att wara med, hade Odin yttrat, att han wisste, att Olof Nilsson hade godt om penningar. Fager hade härwid sagt, att saken skulle lätteligen gå —77—————77——— om de kunde anfkafia biträden; och hade Fager och Odin jemte ÖOlof Clsfon gei ji nast uppgjort oftast om tillgripande af Olof Nitssons penningar och att Odin skulle uppmana Björferoth att i gernin