Norrländska Korrespondenten – 17 januari 1855, sida 2

att of bamburör oc palmblad uppföra en löfyydda under hwilken de alla funno skydd. Derpå begaf han fig ned till stranden för att söka några älliga sjödiur, och han återkom med en ffölds padda fom han öfwersaffar bland flips porna. William hade med stor möda lyckats att, genom twenne torra tråd: siyckens gnidning emot hwarandra, få eld upptänd, wid hwilken den dyrbara fängsten nu kofades. Alla woro åter wid friskt mod. Glade och förnöjde wr togo de fin aftonmältid, och innan de gingo till hwila vå det af löf tillvedda lägret läfte fru Kebdon med högröst en aftonbön oc sjöng en psalm i hwilfen Tarling med rörelse instämde, under det att William tigande blottade sitt bufwud; Ritter deremot gjorde en grimas af owilja ryckte på axlarna, och lade sig genast att sofwa. Följande dagen egnades åt fortfättan: be af De inre bestyren, oc ät uppför fandet af nya hjelpkällor. Man gjor: de fig nu befant med de tillgängliga trakterna af ön, och fåg efterhand hwad man funde wänta fig deraf. Olyctigtwis hade de lidit skevosbrott wid en af de minsta och ofruktbaraste öarna i denna stiorartade skärgärd. De frufte bärande träden woro ej talrika, och endaft några få sjöfoglar hade byggt fina nästen på klippspetsarna. Ritter hoppades, att fisket skulle erfåts