länge, menade han hånfullt, innan wi uträttade något med denna erbarmliga obetydande machin. Wi läto honom tala. (Forts.) Hwarjehanda. Kallblodighet. Lapiten John Davies afseglade i Au ansti månad 1853 ifrån London med Many, för att gå på hwalfiskfångst i Söderhafwet; skeppsmanskapet bestod af 25 man. Under loppet af November wisade då man just skulle börja fiskfångsten, be sättningen luft för myteri. Matroserna påstodo fig hafva rätt till en dubbel por: tion grogg. Kapitenen swarade, att han först DÅ wore berättigad att gifwa en få dan, när siskfångsten werkligen war börs jad, men för ingen del war sinnad att wägra det, ifall dåligt wäder inträffade och arbetet blefwe mera anstrångande. De yrkade ej widare derpå, men följande dag mottago de ej för ration. Emellertid upptäckte proviantmästaren för kapitenen att officerarne och matroserne hade i finnet att kasta honom i hafwet, och bec mäftiga tig skeppet. EStrart derpå fom förste styrmannen i fajutan och tillfäånnagaf för kapitenen att myterict tilltog och att han ej wisste hwad han skulle företaga. Kapt. D gaf honom till swar, att han ofördröjligen skulle tänka på utwägar. Der: på fom skeppstimmermannen och förflorade, att förste styrmannen stod i spetsen för muterict; derefter återkom proviant mästaren och berättade, att besättningen endast wäntade på lägligt lillfälle att be mäktiga fig skeppet. Kapiten Davies fot tade då ett djerft beslut. Då han ir såg omöjligheten att förswara fig mot få måns ga fiender, beslöt han att bereda få wäl deras fom sin egen undergång. Han ins lade derefter i kajutan fer fat krut, vars dera om hundrade skålpund, inslog bott narna och laddade twå pistoler. Under tiden lagade anföraren fig i ordning att utöfwa sin afsigt. Man hade beslutat att förste styrmannen skulle stiga ned i kajutan, öfwerfalla kapitenen och två andra officerare komma honom till hjelp. Sedan kapitenen träffat sina anstalter och anbefallt sin själ i Guds hand, steg han upp och såg de tre officerarne nalkas kajutan, af hwilka den ene bar ett tåg, med hwilfet kapitenen skulle bindas. Han satte sig i positur, med en pistol rigtad mot kajutdörren, den andra mot ett af krutfaten. Förste styrmannen steg ned, men han blef slagen som af åskan, då han såg sin kapiten som förklarade att han skulle skjuta honom för pannan, om han rörde fig från stället, och sedan antända frutet. Han föll till hans fötter och bad om nåd, men kapitenen stötte Ho nom omildt in i ett annat rum, som han sorgfälligt stängde Derefter wisade fig andre styrmannen, men skyndade åter hastigt uppför trappan. Kapitenen afmwart tade några minuter de öfrige upproriske, men då han på sin kompass märkte att skeppet förändrade sitt lopp, skyndade han af manskapet benäget att gifwa sig. Jcke förste fom satte fig emot hans befallningar, och skickade hela manskapet på baden med förbud att nalkas stormasten. Se i dan ropade han skeppstimmermannen till fig och bewäpnade honom. Så lyckades han att qwäfwa upploppet. Snart der på träffades en kunglig engelsk fregatt och de brottsligaste affördes till England, der I de blefwo hängda. WW eW AA B Dmn— QVh —2—— ———— AAsn c—s nmn aA ATAk; — — — Sjäfarts Underrättelser: I Dec. 8. Solide, Prahm, ank. t. Lr åätföljd af den bewäpnade praviantmästaren upp ba däcket, och fann här en del destommdre hotade han att skjuta ned den