wunnit den under tiden inkomna jomnambulens wederwilja mot den obefanz ta, elaka aningar ingifwande lilla machinen; först då slog scenen om i sin metfats. Hundrade gånger bedyrade hr Regazzoni att det war ytterst läjligt, att wila anställa försäk med en sådan eländig apparat; han skulle hafwa gjort fig löjlig om han med sådant strunt wågat inställa sig för fakulteten i Montpellier; fakulteten der lät öfwertyga sig endast gen om hans eoupå foudryants; wi skulle få sitta länge, menade han hånfullt, innan wi uträttade något med denna erbarmliga obetydande machin. Wi låto honom tala. (Forts.)