Norrländska Korrespondenten – 13 januari 1855, sida 3

uppehållit sig i de warma länderna, had hon blifwit wan wid hettan, som ick beswårade henne, under det att de öfri ga deraf böllo vå att omfomma. Ho reste fig till hälften och wände sitt an sigte år alla sidor under det bon indrog luften och wände örat till winden. 3 följd af en egendomlig, men ofta an. märkt foreteelse, hade hennes yttre fin. nen blifwit under sjukdomstillståndets mattighet i hög grad skärpta. Den öfwer. drifna stegringen i känselwerktygens lifskraft, hade förlänat dem en fin et i UPpps fattningen, fom dessutom understöddes af den hos sjuklingar wanliga skarpsinnigbet hwilken war få mycket mer öfwad och utbildad, fom den länge måft erfätta en mängd ofullfomligheter oc) brister. Ses dan fru Kebdon några ögonblick lyssnat med en flags likgiltigyet, spratt bon til reste fig upp och wånde örat mot norr. Pean hörde endast hafwets swallande, men kunde dock från ena sidan då oc då urskilja windens susande i träden, och) det war detta sednare ljud, fom i synnerhet tycktes ädraga fig den sjukas uppmärksamhet. (Forts.)