ef litet hafwa wi någonsin yrkat på någon tillämpning af konventikelplakatet på de religiöja sammankomster, fom der och hwar funna af religiöst hånfeende lif: tänkande hållas för ömsesidig uppbyggelfe i den andakt och tro fom Lutherffa kyrkan tillhörer: onekligen behöfwer menniskan på Det religiösa fältet, likasom på hwarje annat, en wiss rymlighet och frihet för fitt wälbefinnande och fin werksamhet. Men lika onekligt är det ock, att man endast jä till wida är berättigad till friheten, som man deraf gör ett rätt och wärdigt bruk och ide förnärmar andras rätt el ler sätter i fara det samhälle (politiska eller fyrkliga), hwaraf man är medlem. Huru nu emellertid de separatister, för hwilkas oinskränlta frihet, man lägger fig få mycket ut, och öfver hwilkas Tidna s. k. förföljelser man uppstämmer fådana jemmerliga klagowisor, werkligen alltid förtjena alla de sympathier man för dem söker uppwäcka, det må utom mycket annat synas af följande berättelfe fom från en fullt tillförlitlig hand blifwit of meddelad. Kyrkoherden uti en af stiftets nordligare församlingar, en from och stilla man, has De i slutet af November uti prestgården sammanwigt ett par ifriga GHedbergianer och blef på eftermiddagen anmodad begifwa fig till byn, der de bodde, för att på wanligt fätt lysa brudgåfworna. Han efterkom deras begäran och slutade förrättningen med ett wälönskningstal till brudparet. Nu är till märkandes, att alla ifriga Hedbergare ifrån denna och kringliggande församlingar woro der fam lade, och deribland ordensmästaren, natt wardsutdelaren och döparen Jemt-Swen ifrån Hudikswall. Han framträdde nu och frågade kyrkoherden hwad tro han hade? dertill swarade kyrkoherden min tros bekännelse aflägger jag hwarje Söndag. JSJemte-Swen, ide nöjd dermed började då utfara: ni prester han redan fört nog många tusende till helfwetet; nu är det tid att fluta. Kyrkoherden i Hu dikswall har narrat några ifrån falighetens wäg (det har neml. lyckats honom att i kyrkans sköte återföra några Hed: bergianer) och fört dem i förderfwet; men de rättrogna stå doc faftare m. m. Kyrkoherden sökte gensäga desfa tillmär len; men detta gjordes honom omöjligt, emedan så ofta han wille säga ett ord, alla stormade till och öfwerröstade honom — och qwinliga personalen wärst. Der emot war allt tyst och stilla, så ofta det behagade deras hufwud: den der JemtSwen att taga till ordet; på köpet slapp kyrkoherden icke heller ut för folkträngsel, utan måste sitta der som en fånge. Det må nu wara godt och wäl att man påstår, att dylika motståndare icke skola wederläggas med annat än bewis ur den heliga skrift o. s. w.; men till och med de ifrigaste apostlar för religionsfri heten och det religiösa sjelfswåldet torde dock få swårt, om dem skulle åläggas, att bibringa någon rättelse eller undermwisning åt ett dylikt sällskap. Det hjelper ide heller att, såsom Wäktaren, förklara alla dylika berättelser för öfwerdrifter, AAAAA 33 HAHon A . — 24