allt hwad denna wisste om Clara Bal: ter, hwilket i korthet war följande: Clara Valter war enda barnet til en skickig musikus, fom, innan han blef lam i ena armen, innehaft en plats wid kongl. hofkavellet, hwilken han doc, i följd af denna sjukdom, war nödsakad att lemna. Valter war aldrig rik, men has de dock haft fin goda bergming oc tef: wat i ett slags wälständ, so n tillät Ho: nom att gifwa fin dotter en wärdad uppfostran. Småningom aftog dock detta wälständ; hans hustru sjuknade och dog; Valter tog detta sig så nära, att han sjelf insiuknade och blef sängliggande i flera mänader. Wännerna tröttnade att bispringa honom; snart war han alldedeles öfwergifwen och började sakna det nödwändiga. Clara sydde och arbetade nära nog öfwer sina krafter; den ena möbeln efter den andra wandrade till assistansen eller säldes, då slutligen fas dren lemnade henne att försälja det fär raste han egde, hans fiol, med hwilken han i fordna dagar försörjt sin familj. Smärtsam war denna uppoffring, men han kunde ju ej längre föra stråken, och nerdammadt hängde det kära inftrumentet vå wäggen. Sedan han förgäfwes stbjudit det till flera virtuoser, hade han u lemnat det till försäljning åt Flåd: änds-frun, och det war för att böra fter om hon lyckats försälja det ännu, mm Clara famma dag beföft flådnåns