Norrländska Korrespondenten – 27 december 1854, sida 4

IVL (17114kk Ye PV SO T sammma sätt, fom man brukar göra med potäter, som man önskar jå mjöliga, och gifwas på få sätt beredda åt forna. Ge nom detta enkla, medel förswmner den bäska smaken i mjölken, hwilken genom detta foder ökas i qwantitet och äfwen i godhet. Denna methed anwändes för ha wisat sig fullt ändamålsenlig. — Ett medel art något mildra den bäska smaken , , i mjölken, efter fodring af råa rofwor, är att, få snart mjölken är nyss hemtad, flå en jumfru kokhett watten till en kanna mjölk, eller ock att i bottnen af kärlet, der miölfen ihälles lägga en knifsudd ren saltpeter. Dock är det först uppgifna medlet det sälraste, att koka rofworna på sätt nämndt är. Medel mot Angatssmärta. Uti Jllustrirte Jeitung för d. 25:te Nov. läses härom följande: Angor af Opium skola, enligt Lombard, bota anjigtä-fmårta hastigt och grundligt. Man förbränner i början S,fedan 2—3 gran opium, med lika mycket socker, eller med lika delar Benzoe-harz och focker vå ett rödglödgadt jernbleck i små portioner, låter den sjuke linandas ångorna och förnyar detta medel 2,3 gånger dagligen. Åfwen fan man anwända ettstycke snöske fom fuktas med Opii-tinctur, för samma ändamål. (Med let bör dock icke anwåndas på egen hand, utan i samråd med läkare.) En Sfkolmästare hade en särdeles lätt method att lära barnen läsa. Han sade dem nemligen att de kunde utlemna alla ord, fom woro swåra att uttala; ty det war mcerendeks blott namn på fremmande länder, till hwilka de likwäl aldrig kunde komma. En rik Enkas tillbedjare beklagade fig i hennes närwaro öfwer häftig tandwåtk. Enkans lille, pratfamme son sade då: Hwarföre gör ni ite fom mamma? Hon tar ut tänderna och sätter dem in igen, då hon behöfwer dem. En piga inlagd i ett bref. Till postkontoret i Piteå inlemnades för någon tid sedan ett bref med följande kostliga och klassiska utanskrift: Till pa storsembetet i Luleå. Jnneliggande piga tillhör F. Backerman, om en sådan finnes i Luleå ftad. J sanning ett bes synnerligt bref i afseende på fitt innehåll. — En Jrländsk arbetare i Nervcaftle anmodade fin principal att på ett före delaftigt fått anbringa åt honom 100 pund. Hundra pund utbraft principalen, hur har du kunnar samlat en få dan fumma? — Det är hela den lön jag erhållit af ers nåd, sedan jag fom hit och fid arbete hos er. — Men hwad har du då lefvat af under tiden2 — Åck, ers nåd, min hustru sörjer för hela hu fet, och wi lägga upp hwad jag förtje nar. — Nå hwad. har din hustru för förtjenfter? — Åhjo, för att säga fan: ningen, ers nåd, få går hon hwar dag ut med ungarne och tigger. — uppbyggliga predikningar. J Skellefteå lefde 1723 en hofpredikant, Au zenius, som på förhand plägade lysa på i kyrkan, när och hwarom han skulle predika. En dylik pålysning lydde så här: näfta söndag predikar hr prosten om fpöten. En annan gång war notisen ännu egnare både i form och innehåll: närwarande på flera större egend omar och nåjta söndag ernar hr probsten drifwa en serdeles materia, nemligen beskrifwa en ört, fom wäxer i kyrkostaden. — Twå matroser drogo ett tåg ur hafwet upp i fartyget. Sedan de hållit på en stund, beklagade sig den ena, att ändan på repet aldrig fom upp. KFanffe inföll den andra, att någon skurit af ändan. — I ett wärdshus fom kallades De tolf Apoftlarne, dog en fammar jungfru, hwars död annonserades fålunda: De tolf Apostlarnes kammarjungfru 2 NDD — C 33