Norrländska Korrespondenten – 27 december 1854, sida 2

wräka hela tyngden deraf på sin rival, som han werkligen gjorde. Man skulle deremot på det högsta förwänas, om man fände de lumpna driffjedrar man an wände för att åstadkomma den stora rubbning som för ett ögonblick aflägsnade denne monark från den poletik, hans land af ålder följt, och till hwilken han wäl återgick några år derefter; men fom Europas öfrika regenter allt för blindt följt och derigenom blottfäflt fin säkerhet, fina throner, ja sjelfwa fin tills waro. Jag underättade konungen af Swerige om hwad jag uppräckt af dessa twänne monarkers poletik. Jag dolde hwarken för honom den owisshet, hwaruti jag war, huruwida de skulle agera offenfift, ej heller den motwilja de yttrade för hans oc) Kejsarinnans planer. Jag råds de honom att med de spanska fubfider: na wärfwa en arme i Tyskland antingen för att förstärka fina egna trupper, efter för att förbinda fina rörelser med deras. Jag förnyade min begäran att han skulle skaffa sig en fast punkt t. er. i Ostende, samt ett område nära franska gränsen, der han kunde samla fin arme. — Konungen hade under lopyet af fommaren återrest til Swerige. ..... Jag erfor med wisshet att et aldrig warit ifråga att placera en orps af 15,000 Österikare på gränsen if Luxemburg, för att beskydda konungen