Norrländska Korrespondenten – 23 december 1854, sida 2

Ludwig XVI innerligt tillgifwen och är bland alla monarkerna den, som wisat honon det mesta deltagande i dessa olydiga omständigheter. Ehuru man twiflade, art de flesta af Europas regen: ter bade för afsigt att upvrigtigt och med allwar bispringa denne olycklige Konung, tycktes han likwal hoppas mycfet bade af den impuls Kejjarinnan af Rossland redan gifwet och af det mwerte liga understöd hon skulle lemna. Händelserna hafwa wisat att han bedrog sig. Jag återwände tili Luxemburg, hwarifrån jag fort derpå afreste för att be söka Prinsarne, Konungens bröder, i Cobs lentz. Jag meddelade dem troget mina tankar öfwer ställningen i Frankrike samt öfwer folfets oc armns anda. Jag uppsatte skriftligen mina reflexioner ), hwilka jag öfwerlemnade dem. Jag war öfwertygad, att om äfwen en del af folket (isonnerhet egendomgd-innebhafvare) batade fonstiturionen eller snarare revolutionen, få war dock en wida bes ydligare del deraf fästad wid den nya — ———