Norrländska Korrespondenten – 20 december 1854, sida 3

gifwa honom den öfwertyaclse jag egde att med den styrka och öfwerlägsenhet i antal, fom konungamagtens fiender egde oc med Jakobinernas öfwerwigt, fom snart skulle lägga Frankrifes öden i derag händer, fanns ingen annan utwäg än utt de förbundna makternas interwention; jag tillade, att, understödd af tal: rifa härar kunde denna mellanfonyt til: wägabringa en öfwerenskommelse eller försoning mellan partierna, antingen för att beskydda de modererade oc konstitutionella royalisterna imot anarkiens werktyg eller för att genomdrifwa en ny revolution till Konungens fördel, börandes armeerna alltid inrycka i landet få fom wäpnade beskyddare af en billig och förnuftig transaktion; att inwasionen, alltid farlig genom de följder den fun: de åstadkomma, likwåäl war det aldras minst i närwarande ögonblick, emedan armeen, öfwergifwen af sina chefer och sitt befäl öfwerlemnad ät laglöshet och insubordination, war helt oc hållet desorganiserad, emedan de i Konungens tjenst warande utländska trupper och en stor del af kavalleriet, som förblifwit honom tillgifne woro de enda, fom än: nu bibehållit ordning och diciplin, och emedan större delen af gringfiftningars ne woro i lägerwall, som redan war bewist genom den inspektion, jag på koaungens befallning gjort, och hywaraf upplystes,