Norrländska Korrespondenten – 20 december 1854, sida 2

ligen skall blifwa af nytta för den bi storiska forskningen. Öfwcerallt finner man bär, att den ärligaste afsigt fört pennan, och alldrig ett enda ögonblick hat od) partiowilja förmörfat förf:3 synkrets: egenffaver, hedrande och utmarkande för hans såwäl hjerta fom karakter, refomr menderande dessutom arbctets fan ningskärlek. Hade författaren warit i tillfälle att jemföra sin egen erfarenhet med sedermera bekantblifna handlingar skulle han säkerligen icke heller hafwa misstaget sig i frågan om dem af Gustaf den tredje tillämnade erpeditionen till Frankrife i afsigt att understödja Ludwig sextonde i striden emot def revolutionära undersåter — en expedition, fom otwifwelaftigt warit tillämnad, ehus ruwäl det wisserligen wäl kan hafwa inträffat, att Konungen, seende sig flut: ligen sakna tillräckliga hjelpkällor, för ett få fort företag, i fin planrika själ gjort en frontförändring — förminffat planens demensioner, — och stannat med blickarne på Norrige. För att på ett ställe framlägga hwad historien numera har sig bekant i detta fall, meddela wi här nedanföre ett ute drag ut Marquis de Bouilles relation och brefwexltng i ämnet. Se här: Konungens af Swerige bref. Aachen den 3 Juli 1791. Hr Marquis de Bouid! Jag hay