Norrländska Korrespondenten – 20 december 1854, sida 2

lig bronzbild, hwilande på gångna ge nerationers grafwar århundradets flut: liga dom; den sednare, ett barn af da. gen, lekande med länkarne i bändeffer: nas fedja betraktande föremålen genom de prismatiska färger, hwarmed ögonblicket öfwergjuter dem; historien och me moiren äro widt olika hwarandra, och dock — hwart kommer historien utan memoiren — det är den blinda Oedive — utan sin ledande dotter Antigone. Af historien eger man att fordra den ojäfaftiga rättwisans sanningskära och lugna spräk: den talar också icke förr än alla passioner flytt, alla relationer upp: hört alla considerationer dött bort. Det år dea vartifria wetenskapen, fom eldat blott af fin wigtiga granskningspligt, ris star i sienstil sitt utslag. Af memoiren deremot fordrar man alldeles icke detta oc den fan ej beller gifwa det: den skildrar den enskilda händelsen, frage menter af det hela, stundom till och med fragmenter af endast fragmenter, den tecknar under det att samhället rör sig framåt — och måhända har den knappt nog bunnit fullända en enda detalj, in: nan hela den politiska situationen pas: serat förbi och) redan intagit en ny flår dpunkt. Men historien måste icke dessmindre sammansätta sin bild af de drag, som memoiren gifwer wid handen, medelst råd, anwisningar och winkar. Histori