Norrländska Korrespondenten – 16 december 1854, sida 2

blefwo desamma, fastån ulltapparne mwåfs de fig fom ett hakskägg öfwer dem. Äfwen nu sprang ban till bagareboden efter bröd, men det war ej warma bullar utan en eller annan kaka. Då råfade han en dag på gatan den der gossen, hwars mor han räddat; Aly winfade på swansen oc) boppade upp. på gossen, fom ej igenkände fin gamle wån sädan han nu presenterade sig, lurfwig och ful. Ar det UWyl fade gossen, fom nu war en lång flyngel — FHur är det nu; stackars Aly få du fer ut — och i korgen bar du låt of fe — Herre Gud bara fer styfwer i honom. Ynglingen lade dit en tolf skilling och tänkte: det fon den stackars Werner behöfwa. Han lockade Aly med fig til fin mästare, der ban arbetade, och Gud allena wet hwad han tasslade med mästarns dotter den wackra Hedda, men säkert är att Aly i all tysthet inbjöds i skafferiet och fit fig ett duktigt mäl med fött och mjölk till och med bakelse. Det war alldeles fom den tiden då föpman Werners bhushållerska bullade upp för honom. Aly fann deraf flarligen, att det war ett mycket aktningswärdt bus han kommit uti, ty AI) war klof fom den flokaste menniska, St oan )urrd nd 10 JI AlI odlad na 4 rn Not så ft när bet aid